10. Ett brev till min gympalärare

I slutet av mars skrev jag precis detta, ett brev till min gamla idrottslärare. Och först tänkte jag att jag att det kunde vara gott så, med en länk till inlägget jag redan skrivit om detta. Sedan tänkte jag att nej, så lätt ska han inte slippa undan – jag kan krydda upp det hela med en massa laddade ord som rövhatt, förtryckare, mobbare, kvinnohatare. Men sedan tänkte jag nej, det blir så tjatigt att lägga en massa fokus på just Andreas, som han hette. Dessutom har jag haft många fler idrottslärare än Andreas. I gymnasiet hade jag till exempel Ingrid, en parant dam som faktiskt verkligen inte alls kunde förstå hur jag hade kunnat få en etta i gympa under högstadiet, till vilket jag naturligtvis nickade med sådan frenesi att nacken höll på att hoppa ur led. Märk väl att jag kallar henne för en parant dam – det var så jag upplevde henne när jag var 17. Nu när jag tänker efter så var hon bergis inte mycket äldre än vad jag är idag.

Men så kom jag hem från ett pass med Elin just nu. Och då tänkte jag att Elin, hon är ju lite som min gympalärare nu i vuxenålder (och Sofias och Märtas också – oroa er inte tjejer, jag ska inte stjäla henne helt), så vet ni – här kommer ett litet brev till Elin.

wpid-wp-1427050528126.jpeg

Kära Elin!

När jag träffade dig i december första gången så visste jag på en gång att DIG ville jag träna med. I denna grupp med vrålstarka tjejer som kunde göra pull-ups och frivändningar som om de aldrig gjort annat, så såg du OSS – vi som inte ens hade testat minsta marklyft tidigare. Du såg oss, lyssnade och välkomnade oss på Solid med öppna och asstarka armar.

Efter en termin av träning med dig så känner jag mig faktiskt alldeles awesome. Du har peppat, visat, visat igen, och hejat medan jag har svettats, skrattat och fått sjukt möra och galet mycket starkare muskler. Vad som jag trodde skulle vara träning med PT en gång i veckan, har varit så mycket mer: det har varit veckans höjdpunkt och lika mycket en grundkurs i självförtroende som i träning.

Så, med risk för att låta cheesy: TACK! Tack för att du är en sådan fantastisk och entusiasmerande person, som har hjälpt mig (och Märta och Sofia) med SÅ mycket. Vi har hittat till våra atletiska hållningar (fast ibland fuskar vi), vi aktiverar magen och röven och inte minst kan vi marklyfta skiten ur vikterna på gymmet med rumpor som putar likt ankors och självförtroendet man får av att man VET att man har koll på läget. Och så har vi ju hajat hur kul det är att träna och att träna tillsammans.

Elin, du är grym!

Vi syns i höst.

Kramar Katta

11141411_10152817279187607_462080962_o

Detta inlägg är del av #uppochhoppaijuni

||||| Like It 1 Gilla |||||

Katarina

Katarina fick sitt tredje barn i september 2013 och fick höra av en vikarierande barnmorska på MVC att hennes magmuskler nog gett upp vid det här laget, men efter ihärdig rehabträning så hittade hon de där magmusklerna (de hade inte gett upp helt, faktiskt). I augusti 2015 sprang Katta Tough Viking tillsammans med Märta - FUCK YEAH! Hon är en tatuerad statstjänsteman vars mål just nu är att klara en pull-up innan 40 (som hon fyller i december 2016).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *