Crossfit på Eken

Stora tightsjakten

Fotgympa!

Sofia

Hej hopp i Vita bergen!

Sådärja! Då var det gjort! Mitt första riktiga pass sedan förlossningen. Utomhus. I regn. Ibland på marken. Ibland i en trapp. Mitt i folkrusning till en konsert. Bland miljoner barn. Det gick över förväntan och nu undrar jag i vanlig ordning varför jag inte gör det här oftare, om jag ska tycka om det så himla mycket? Bara det att få bokro på bussen in till träningen, är ju ett paradis i sig.

Jag var den enda som inte försökte mig på handstående mot ett träd och i enlighet med min dåliga självkänsla, känner jag att jag borde ha gjort det även fast min bräckliga handled knakade till som en gren som knäcks i storm när jag testade. Alltid ska jag gräma mig för något antar jag. Även totala orimligheter, som att utsätta sin handled för den typen av påfrestning. Får väl se om lite kettlebellande här hemma råder bot på det där till ett senare pass.

I övrigt gjorde jag det mesta. Utfall utan att få framfall. Hopp utan att kissa på mig. Nästan halva armhävningar, eftersom att jag hade riskerat att bli liggande och aldrig komma upp igen om jag gick djupare än så.

På det hela taget ett fantastiskt litet träningspass. Jag insåg att jag å ena sidan pallar mer än jag tror (blev förvånad över hur uthållig jag var, trots blodsmak i munnen), men å andra sidan är OERHÖRT stel för att vara överrörlig. Nåja. Det ska det väl bli ändring på.

Efter passet gick jag och Katta och åt veganburgare på the Plant. Och drack öl, enligt lagen om vad man dricker till sina burgare. Förutom öl och burgare, skedade vi i oss veganmajonnäs som var så god, att jag kommer ägna hela den här helgen åt att lista ut receptet. När jag kan röra mig igen vill säga, för herre jävlar vad jag har träningsvärk idag. Träningsvärk och sömnbrist, för tydligen tillhör jag inte kategorin människor som sover bättre av att träna. Nej. Jag tillhör kategorin som vaknar klockan fyra, när båda barnen sover hela natten, för att inte kunna somna om. Men det fick det väl ändå vara värt den här gången!

||||| Like It 1 Gilla |||||
Märta

Djungeltajts

Eftersom jag fortfarande hostar som en storrökare så kan jag inte träna, men så finns ju regeln att man får shoppa träningskläder istället som tur är (för visst har ni också hört talas om den regeln?). Så jag slog till på ett par skitsnygga men alldeles för dyra tajts från märket Stronger. Så varsågod, skamlöst poserande och uppmuntrande av köphets:

||||| Like It 5 Gilla |||||
Katarina

Bortglömda skor och en dust med Jillian

1472056410896.jpg

Så, jag gjorde ju ett träningsschema för två veckor sedan, som jag sedan failade med på en gång eftersom jag slickade mina mentala spår efter Midnattsloppet i en vecka. Sådan himla tur då, att det går att ba: HA! DELETE! och göra om det. Så det har jag gjort nu. Och på andra dagen glömde jag skorna hemma. Men, då kom jag på att ja ja, jag tränar hemma på kvällen (detta var alltså igår). Sedan satt jag på tåget hem och funderade på vad tusan jag skulle träna där hemma. Jag hade ju egentligen tänkt mig ett roddpass på gymmet, och en roddmaskin har jag faktiskt inte hemma. Så ett tag tänkte jag att jag skulle springa, men så kom jag på att jag ju inte gör sånt nu för tiden (eller jo, kanske någon gång i veckan, intervaller enbart, för att inte dö på Tjurruset). Men så kom jag på det! JILLIAN.

Det var sjukt länge sedan jag tränade med Jillian, och eftersom jag tränat så pass regelbundet-ish sedan Jilliantiden tänkte jag att det nog skulle bli plättlätt. Så pass plättlätt att jag valde nivå 2.

He he he…

Jävlar i min lilla låda vad jobbigt det var. Vad jobbig hon är. Jävla Jillian. Men bra. Och jobbigt. Och roligare än att ro egentligen, så win på den skomissen.

Bilderna är från i måndags, då jag inte glömde skorna hemma. I måndags hade det väl i och för sig inte gjort så mycket om jag hade glömt dem hemma, eftersom jag gärna lyfter barfota eller i strumplästen. Men ja, ni vet,  riktigt så fungerar ju inte livet i praktiken.

Imorgon börjar jag uteträna med Elin! Yay!

img_20160822_090506.jpg

Och här har ni gårdagens pass – om ni glömde skorna idag och får lite feel så här på kvällskvisten.

||||| Like It 5 Gilla |||||
Mirijam

VINN startplats till Midnattsloppet i Malmö på lördag!

Wiii, snart är det dags! På lördag klockan 21:50 för min del närmare bestämt! Är du också sugen på en plats i valfri startfålla så lämna en kommentar på det här inlägget (eller på min egna blogg) senast klockan 12:00 på torsdag den 25:e så drar jag en vinnare då! 

Här är banan för den som är nyfiken:

Några tankar från min sida: Uppskattar att vi ska springa “fel håll” genom Västra Hamnen, alla Malmömilar och liknande har alltid gjorts på högervarv. Bra med två vätskestationer på rimliga platser, kul med massa skoj efter vägen, kul att start och mål är i centrum.

Övrigt: ÄLSKAR att starten är precis vid studion så jag kan kissa så tätt inpå startskottet som möjligt, och att det även finns toa vid både 3.5 km och 6.5 km där vattnet är, så då slipper jag noja över det. Fasen alltså, har fått en sådan jäkla hang up på toabesök vid lopp nu för tiden! Det är Båstadloppets fel!

Ser i alla fall sjukt mycket fram emot detta men undrar hur jag bäst lägger upp dagen när jag ska springa så sent. När jag var på Miriam Bryants spelning förra veckan stod jag och gäspade stort klockan 21:45 och insåg att vaffan, om tio dagar ska jag vara aspigg och aspepp på att kuta en mil vid den här tiden!?!

Vet ju av erfarenhet att jag alltid presterar bättre på lopp som går på eftermiddagen jämfört med förmiddagslopp men det här är ju liksom… Ja, mitt i natten. När äter man? Sover man middag? Hur mycket dricker man och när? Jättetacksam för alla tips!

Och som sagt:Är du också sugen på en plats i valfri startfålla så lämna en kommentar på det här inlägget (eller på min egna blogg) senast klockan 12:00 på torsdag den 25:e så drar jag en vinnare då! Heja! 

||||| Like It 1 Gilla |||||
Katarina

Whatever forever

Så. Efter Midnattsloppet hade jag först ONTont i kroppen – ni vrt spnt där ont som man ba: oj, är kroppen lite trasig nu? Det varade i ett dygn. Sedan kom träningsvärken. Den varade också i ett dygn. Sedan har jag faktiskt kännt mig rätt pigg i kroppen under veckan som gått, med undantag för ett gäng blåsor i munnen. Men har jag tränat en massa för det? Nähä, skulle inte tro det va. 

    Det är lustigt egentligen, och lite lite skrämmande, hur lätt det är och vilken kort bit det är för mig att gå från praise jag älskar träning till whatever forever.

    Ja ja. Det är väl helt enkelt mitt ok att bära: min inre bekväma soffliggarmentalitet. Idag plockade jag helt sonika upp min kettlebell, iklädd mina slapparbrallor och blott en bh, svingade den 100 gånger medan barnen umgicks med TVn. Och så fick det vara bra så. Ville mest väcka kroppen, känna att jag gjorde något utan att det liksom krävde en större insats av mig i form av ombyte och passplanering. Köttade, drack vatten, duschade. Skönt ändå, att det också är träning.

    Nästa vecka börjar uteträningen i Vitan som jag kör ett nytt varv med, och tja, så ska jag väl köra lite gym också. Jag könner mig fortfarande lite whatever, men det ger sig ju om jag bara hoppar på’t igen. Det brukar det ju göra.

    Men innan dess kanske jag tar mig en skvätt sherry till.

    ||||| Like It 2 Gilla |||||