Zombies, Run!

Chipsbowl!

Mammamage i parken

Move it Mama

Vad var det som hände?

image

Ja JAG vet inte hur det gick till, men plötsligt är jag anmäld till tre lopp. TRE LOPP! Inte illa för en springskeptiker. Så jag gjorde det enda rätta: jag köpte mig en springklocka. För bergis blir jag proffs på en kvart med en så snygg klocka! Oui?

8 juni springer jag Blodomloppet, 13 august Midnattsloppet och 2 oktober Tjurruset. Yay. Blodomloppet springer jag med jobbet och de andra två loppen med Märta.

||||| Like It 3 Gilla |||||
Sofia

Klara, färdiga, barfotalöpning!

Nu drar det igång! Nybörjarschemat för barfotalöpare som jag har lagt in i min Funbeat-kalender. Obs: hold your horses! Jag vet att jag ska gå ut lugnt. Jag vet att kroppen fortfarande återhämtar sig. Jag vet att de inre magmusklerna behöver stärkas mer. Jag vet att det generella rådet att börja med löpning efter en förlossning ligger på 12 veckor. Faktum är att detta är saker som påpekas så ofta för mig, sedan jag fick barn, att jag börjar misstänka att jag ser ut som en person med noll koll. Men låt inte ytan vara avgörande! Jag har faktiskt koll. Schemat jag har lagt in är ett tolvveckorsschema, där det första löppasset på 200 meter, kommer först i den femte veckan. Nej – det är inget räserschema det här. På tolv veckor kommer jag, om allt går som det ska, att kunna barfotaspringa fem kilometer.

Schemat är ihopsatt av en barfotaentusiast vid namn Jason, och du finner det på Funbeat i sin helhet här (med länk till originalschemat)!

För övrigt så inledde jag egentligen barfotalöpningen igår, med att (efter timmar av googlande) klicka hem ett par Nike Free 5.0 från Sportamore. Efter en fadäs med Klarna, som de anlitar för sin fakturering, svor jag förra sommaren att aldrig mer handla från Sportamore igen. Men. Sedan kom livet på föräldrapenning och behovet av att köpa prisnedsatta skor på avbetalning och då fick det bli som det blev. Hoppas de passar!
886737581452_001_145002093188417bb0f45525cfcffd08

||||| Like It 3 Gilla |||||
Sofia

Hej då mammamage-appen – hej saker jag tycker om

Kanske inte ett definitivt hej då mammamage-appen, men i alla fall början på ett långsamt farväl. Jag är nämligen inte alls kompatibel med upplägget* den har. Jag övar mina magmuskler flera gånger varje dag, men jag minns ju inte appen varje gång och min telefon är varken tillgänglig eller fulladdad alla gånger jag får tillfälle att ägna mig åt kroppen. Så jag gör massor som aldrig dokumenteras, vilket gör att jag inte kommer vidare i  appens nivåer, vilket i sin tur gör att jag känner mig dålig och lat. Fast jag inte är det. Så nu tänker jag bara sno någon övning därifrån ibland och om jag någonsin tar mig från nivå fem till slutet – ja, då får det ses som en bonus här i livet.

Detta betyder inte att jag har slutat med att bygga upp min inre magmuskulatur. Nej nej. Jag kör på med min nya favorit balansplattan istället. Hur jag har kunnat leva så länge utan en sådan är ett mysterium, för den är ju magsik! Jag älskar den! Den är lagom utmanande för att jag ska behålla fokus. Den tränar min mammamage, min rygg, mina fotleder, mina knän, mina lår och mitt tålamod. Den är JÄTTEROLIG! Plus! Den var asbillig (hos TGR) och går att klämma in till osynlighet bredvid soffan. Som sagt: magisk.

Balansövningarna matchar jag med lättare hantelövningar, rappa promenader och inställningen “jag gör bara det jag tycker är kul nu”. Jag tycker nämligen inte att träning i sig är tillräckligt roligt än (det kommer ju med vanan), för att jag ska göra det om det blir en tråkig nytta. Så plattan, hantlarna och sjukt snabba (nåja) promenader är vad jag tänker syssla med. Och en och annan övning från mammamage-appen, när andan faller på. Med tiden blir balansövningarna svårare, hantlarna blir tyngre kettlebells och promenaderna förvandlas till löparrundor om allt går som jag vill. Det gör det troligen inte, men en trött mamma kan väl få drömma?

Första promenaden i träningskläder efter graviditeten. Känns lite som en milstolpe va?

*Mammamage-appen, för er som inte testat, har sju olika nivåer. På varje nivå finns ett pass med fyra olika övningar och passen måste göras tio gånger innan du kommer till ett test, som du behöver klara för att komma till nästa nivå. Ett pass ska helst innehålla alla övningar, men du kan “komma undan” med bara en. Det måste gå en viss tid mellan passen för att de ska räknas. Du kan alltså inte köra tre pass på raken för att komma närmre nästa nivå. Jag fattar ju upplägget och tanken bakom, men det här funkar inte för mig alls.

 

||||| Like It 5 Gilla |||||
Katarina

Varför ska man ens trääääänaaaa?

wp-1463928942726.jpg

Ni vet hur man ena sekunden ba: YÄH VILKET JÄVLA TRÄNINGSFLOW JAG HAR. Svingar mina kettlebells flera gånger i veckan, spänner musklerna lite blygsamt framför spegeln och nickar nöjt och tänker schyssta pickadoller ändå, skriver massor av inlägg och har idéer till minst en miljard inlägg till.

Men så, på en dag förändras liksom något. Peppen är borta. Det är motigt. SÅ. HIMLA. MOTIGT. Inget som känns kul. Verkligen noll pepp att knata iväg till jobbgymmet. Förhinder (möte och sedan sjukdom) till två av vårens fem utepass (japp, jag har alltså fortfarande inte kommit iväg på ett). Och det finns nog inget som får mig att tappa peppen så mycket som, eh, förlorad pepp och motgångar. Då gör jag lite som Morris gjorde i affären för ett tag sedan – lägger mig ned på golvet och typ låtsassover/spelar död. Eller, jag gör det inte alls lika fysiskt som Morris gör, men PRECIS SÅ känner jag inombords. Typ bara åhhhh, låt mig vara, varför ska man ens träääääänaaaaa?

Ja ja.

Jag har nu beställt en ny löparklocka (för ni vet, löpning är ju inte alls min grej men vem kan motstå prylar), en nya tröja (för den Märta har är så snygg och den var på rea och sedan var tydligen den i färgen jag ville ha slut så då får jag 10% extra i kompensation) och anmälde mig tillsammans med Märta till Midnattsloppet i Stockholm. Ja, och så har jag nu under kvällen planerat ett jävlig prydligt och eventuellt ett lite väl mastigt träningsschema, men just nu är det tydligen så jag fungerar bäst när det kommer till träning – med lite självpåtagen press i form av att lopp och muskler som typ förtvinar för var dag som går.

Go team me. Eller något.

||||| Like It 3 Gilla |||||
Märta

Hjälp mig shoppa. 

Ni brukar vara så himla bra på det här, och har stöttat mig i både ryggsäcks- och tajtsköp så jag slänger ut frågan: om det nu skulle vara så att jag börjar lessna rejält på att Runkeepers GPS lägger ner så himla ofta och framförallt på mina skogsrundor, vilken löparklocka borde jag köpa och använda istället då? Hilfe!


Nysprungen och sur. 

||||| Like It 1 Gilla |||||