Plötsligt har jag fått ett stort behov av att få komma ut och springa. Det är kanske våren, eller så är det att jag sakta men säkert börjar vakna ur bebisbubblan. Eller så handlar det om en kombination. Påsken är precis avklarad och man har väl ätit en och annan chokladbit för mycket. Löpningen lockar som en form av reningsritual. Men också att få komma ut, ensam, med lurar i öronen och bara låta kroppen jobba utan krav på något annat... I eftermiddag är det jag som snörar på mig gympaskorna!