Det finns tre sanningar i livet som är orubbliga! Man måste betala skatt, platta tak läcker alltid till slut och en dag ska vi alla dö. Jag vet att det är lite skämtsamt uttryckt men tänker man efter så stämmer det! Hur mycket vi än tränar för att få längre och mer hälsosamma liv så kommer vi alla en dag att lämna jordelivet. Det är inget konstigt med det, det är så det ska vara. Det är ju trots allt vetskapen om att man en dag kommer att dö som gör livet värt att elva till fullo eller hur? Även om vi alla vet om det här så är man aldrig beredd när det händer. man önskar att de som lämnat oss kunde fått stanna "bara en dag till" för att det var något man ville säga eller göra tillsammans.
Precis så var det för mig för en tid sedan. En äldre släkting som bodde mitt i Stockholm gick bort och vi blev helt tagna på sängen. Hur skulle man göra nu? Tankarna snurrade både kring begravning men framför allt runt alla minnen man hade. Vi hade dock tur. Hon hade själv kontaktat en bra begravningsbyrå på Södermalm och berättat för dem precis hur hon själv ville ha det. Vi följde hennes önskan och vi fick ta farväl på ett sätt som gör att vi kommer att minnas henne med glädje även om det var en sorglig dag. Det var viktigt för oss!