Det är allt fler pappor som börjar visa framfötterna. Det är inte länge så att männen är familjeförsörjare bara, utan de vill ha mer plats i barnens liv. Det märks på bloggar skrivna av pappor, tv-program om pappor och att fler tar ut pappa-ledighet från jobbet. Allt fler pappor hämtar på dagis, de kör till fotbollsträningar och umgås med sina barn. Det är positivt att det är på det viset. När jag var liten, så såg jag nästan aldrig min pappa. Han var jämt och jobbade. Han hade eget företag och att han skulle hämta oss på dagis, existerade inte ens. Min man, han har verkligen varit med och tagit hand om våra barn. Vi har delat lika på ansvaret. Det känns bra.
Att ta hand om barnen, omfattar ju även att ta hand om allt omkring. Det är städa, laga mat, köra hit, köra dit och så vidare. Just att kunna göra det båda, utan att dela upp det i tydiga könsroller är något jag uppskattar. Det har aldrig varit några problem i vår familj och inte något tjafs om vem som ska göra vad. Så är det inte för alla, ännu, det är jag medveten om. Men kan vi sätta en högre prestigestämpel på att vara pappa, så kommer allt fler att vilja vara med pappa och ta hand om barn och allt omkring. Det tror i alla fall jag.