Det här tränade jag och det här åt jag

Att ha kort på Sats medför en viss stress för mig som hatar att slösa pengar. Jag hade gärna slösat med pengar (eller kanske inte) om jag hade haft dem, men nu har jag dem inte i överflöd och då måste allt jag lägger mina pengar på vara värt, rimligt och utnyttjas till fullo. Ergo: jag kan inte bara skaffa ett kort på Sats och skita i att använda det, trots friskvårdsbidrag och arbetsplatsrelaterad rabatt. Jag måste träna i snitt ett pass i veckan under hela året om det ska löna sig. Och får jag inte till det där snittet känner jag mig slösig, lat och dum. Var så god för en spännande inblick i mitt tänkande!

Hur som helst. Jag har ju som ni vet inte tränat sådär jätteaktivt på senaste, och det lär jag vara tvungen att ändra på om inte mitt “i snitt en gång i veckan i ett år” ska bli till “varje dag i två månader innan kortet går ut”. Därför sjöng mitt inre av glädje när jag hittade ett dubbelpass på torsdagar! Spinning och core. Klart jag skulle träna det, bestämde jag helt utan att tänka på att jag 1) hatar spinning och 2) har på tok för klena magmuskler för att fixa ett corepass. Jaja. Man lär ju sig så länge man lever. Eller i mitt fall; man lär sig aldrig.

Spinning är egentligen ganska roligt, tror jag, för den som har lårmuskler. Jag är, precis som i övriga kroppen, väldigt klen i mina lår. Detta är jag ändå så pass medveten om att jag inte går in i ett spinningpass och tror att jag ska fixa det helt felfritt utefter ledarens instruktioner. Mitt mål med spinningen var att hålla en nivå så att jag var flåsig genom hela passet, utan att behöva vila. Och det klarade jag av den enkla anledningen att jag knappt pumpade upp motståndet i “uppförsbackarna”. Heja mig!

Mitt mål med core-passet var att ja… jag vet faktiskt inte vad jag tänkte som bokade det. Det gick ganska bra, men vissa övningar klarade jag inte av alls och det orkade jag inte ens bli lite besviken på. Jag modifierade övningarna friskt och lyckades med nöd och näppe att hålla mig aktiv under hela passet, utan att tappa maglåset.

På slutet var det stretch och alltså, jag tror banne mig att jag gillar stretchen ändå. I alla fall sådär på slutet, när någon annan leder och man är totalt utpumpad efter att ha tagit i efter bästa förmåga.

Efter passet var jag vrålhungrig, så jag tog mig hem i snålblåsten och fixade min favorit av alla snabba rätter. Medan jag kokade upp vatten till snabbmakaroner hackade jag en lök, några tomater och några mandlar. Sedan kokade jag makaronerna, blandade dem med hacket och riven ost (en rökt veganost från violife som är helt ok), ringlade över olivolja, pressade på lite citron och käkade upp allt på en minut. Detta tar inte ens kvart från idé till mun. OCH det är så sabla gott! Det blir ännu godare med avokado, men det hade vi inte hemma. Äter du ägg kan du för all del röra ner en rå äggula. Varsågod för tips.

Okej. Vårt ljus här hemma gör ingen maträtt rättvisa. Ni får helt enkelt tro på mitt ord när jag säger att detta smakar AMAZING!

||||| Like It 2 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *