Hon sade att hon hade hittat en tisdagsrutin, ni kan aldrig tro vad som hände sedan!

Ja alltså för det första är jag lite dagvill så tisdagsrutinen var egentligen en onsdagsrutin. Sats här har ett ganska tufft och väldigt roligt pass för nyblivna mammor på onsdagar och jag skröt som sagt om att det skulle bli mitt nya liv, att gå på det där passet varje vecka. Men vet ni vad? Det har varit höst och när det är höst blir alla barn på förskolan förkylda och när barnen bli förkylda drar de hem sina extra onda barnbaciller till sina vuxna och ja, jag blev förkyld helt enkelt. Helvetesförkyld. I över två veckor. Efter tio dagar hade jag tröttnat och gick ändå iväg för att styrketräna, för jag tänkte att jag kanske var mer lat än sjuk vid det där laget. Det var jag inte. Efter fem minuter rodd och lite styrkeövningar i romerska ringar var jag så yr att jag var tvungen att sitta ner i tio minuter. Sedan gick jag hem. Med knutna nävar.

Ja och så blev jag frisk, men så kom snön och den totala oviljan att ens röra sig en millimeter i onödan. Jag kan faktiskt inte minnas sist jag var så opeppad på att träna som jag varit nu. Och om det inte vore för att jag började få en släng av min överjävliga spänningshuvudvärk, så hade jag nog inte kommit iväg igår heller. Men nu började kroppen indikera att den skulle hämnas för att jag inte tränar den, så jag tog mig iväg – ihärdigt påhejad av Alex.

På oplogade gator, ömsom täckta av is, ömsom av slask, sicksackade jag långsamt till Sats och var framme en minut innan ett pilatespass skulle börja. Jag hade tänkt styrketräna lite för mig själv, men personen bakom disken tyckte att det här passet var JÄTTEBRA för den som precis (typ) fött barn. Jag är ju som ett rö för folks åsikter när det handlar om vad som är bra för mig. Så jag sade ja. Eventuellt mot bättre vetande, för en gång sade PT-Elin att jag skulle akta mig för pilates om jag inte hade koll på maglåset. För det är ju en del maglås där, och faktiskt inte bara maglås utan ett helt powerhouse.

Jag tyckte ändå att det gick bra i början. Uppvärmningen med gummiband var helt perfekt för mina griniga nack- och ryggmuskler, så den kommer jag försöka få till här hemma. Men själva pilatesträningen… Det kändes bra först, men för lätt och det är ofta ett tecken på att jag gör fel. Och det gjorde jag så klart, för när instruktören kom fram hade hon en triljard saker att korrigera. “Tänk att krokar lyfter upp här vid höftbenen, och så här vid revbenen så att de går inåt och ner med bh-bandet i mattan och så släpp höfterna, släpp höfterna, SLÄPP HÖFTERNA, och så ner med bh-bandet, ner med – sådärja, och så tänk på krokarna, SLÄPP HÖFTERNA”. Självkänslan sjönk till noll komma noll. Jag hatar att inte fatta och jag fattade verkligen inte alls. Plus att andningen ska flöda med, fast snabbare än i yoga och jag fastnade hela tiden i långsam yogaandning och lyckades inte få in någon bra puls i rörelserna alls.

En av de sista övningarna hade benfokus och det var nog den jag gillade mest, även fast den var överjävlig. Vi surrade ihop benen med gummiband, lade oss på sidan och gjorde musslan i en minut, benlyft i en minut, benlyft med inåtrotation i en minut, sidekicks i en minut och något mer skitjobbigt som jag förträngt, i en minut. Utan vila mellan. Sedan byte av sida och samma sak med andra benet, fast då tog jag bort gummibandet, för det var tillräckligt jobbigt ändå. Det kändes som att röven höll på att trilla av och samtidigt som den gjorde det skulle jag komma ihåg att lyfta midjan och lyckas hålla balansen. LOL!

Ja men jag överlevde i alla fall och jag har rätt så bra med träningsvärk idag. Jag kanske går nästa vecka igen ändå? Vi får se. Jag tror att det är väldigt bra träning för min typ av rangliga, klena och värkande kropp egentligen, men kanske lite längre fram i tiden när jag har fått ordning på magmusklerna. Om jag någonsin får det.

img_7491

Min känsla efter passet.

||||| Like It 1 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

2 Comments

  1. Tog mig ungefär ett år att känna att jag gör ungefär rätt i pilates, men ge inte upp. De flesta övningar kan göras på flera nivåer, så kör på lättaste nivån och oroa dig inte för andningen, det kommer. Jag gillar pilates, men det är svårt. Mest för att det känns som att det borde vara lätt 🙂

    • Åh ett år! Så himla länge, men ungefär precis vad alla säger. Får se om jag härdar ut. Hade en återträff med mina kettlebells idag och känner mig så himla peppad på dem igen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *