Race report – Midnattsloppet Malmö

Det började ju så bra. Hittade ett nagellack som matchade tröjan perfekt och kände mig allmänt i form även om jag var lite fundersam på hur jag skulle lägga upp dagen för att kunna springa snabbt så sent på kvällen.

Cyklade ner till studion vid 19:45 eftersom jag bjudit in till lite pre run hang out. Mycket praktiskt att ha jobbet i direkt anslutning till startfållan! Passerade målet och skapade mig en mental bild av att korsa mållinjen på helst min snabbaste tid någonsin, men annars min näst snabbaste.

Känsla så här i efterhand för den tanken: Ha ha ha.

Vatten och socker. Kändes som lagom uppladdning.

Hela gänget minus min instagramkompis @skrotskatan som fotar. Tjejen nedanför mig är en av mina äldsta barndomskompisar som kom ner från Linköping med fyra kompisar, och tjejen till vänster om mig är min instagramkompis @h_froderberg som jag träffade första gången live i går, precis som @skrotskatan. Internet är bäst!

På väg mot starten på Hamngatan, megamycket jippo med musik, discoljus och brinnade eldar när startskottet gick.

BOOM! ELD! Vet inte vad som var i fyrverkerierna, men det var svinhalt precis under startbågen och luften var fylld av någon slags fotogenliknande dis vilket inte var jättetrevligt.

Sen bar det av. Jag hade ju en idé om att springa mitt snabbaste eftersom jag ALLTID har en löplunk på 6.5 minuter per kilometer vilket konstant ger mig tider på några minuter över timmen, och aldrig känner mig slutkörd efter ett lopp. Har varit livrädd för att springa för snabbt att jag inte orkar springa hela vägen, men tänkte att det fick bära eller brista, här skulle kutas!

Så jag kutade! Och kutade. Och ku-u-u-utade. Och det var så jävla jobbigt. Vid 3.5 km var jag tvungen att stanna och dricka (what?) och det gick sedan helt överjävligt segt fram till 6.5 km där jag kände mig tvungen att smita in på en vinglig bajamaja och kissa för att få bort alla hjärnspöken om att kissa på mig. Drack vatten och hällde lite nerför ryggen och blaskade lite på armarna eftersom det var så. jävla. varmt. trots att starten gick 21:50. Malmö som annars är känt för sin blåsighet var dessutom helt vindstilla så det var riktigt svettigt.

Fick ny energi och drog iväg, kände mig stark och pigg igen! I typ 300 meter, sen ville jag dö igen. Tog mig de sista kilometerna på ren viljestyrka medan jag håglöst såg på klockan hur minuterna tickade på och jag passerade 60 minuter alldeles för långt före mållinjen. De sista 1.5 kilometerna var det svag svag sluttning nerför Södra Skolgatan men jag ville ändå bara ge upp och gå.

GÅ!?! I NEDFÖRSBACKE!?!

När jag kom till målfållan så orkade jag inte ens spurta. Det kändes helt omöjligt att göra ens minsta lilla fartökning, jag bara småjoggade tills jag fick vatten, banan och kexchoklad och en medalj UTAN NÅGOT BAND = går inte att hänga upp på min medaljhjort. Så sjukt besviken över min insats vilket ackompanjerades fint av att coverbandet spelade The båtten is nådd när jag segade mig över Stortorget.

Nej fy fan.

Kollade den officiella tiden som blev 1.08.54, alltså två sekunder snabbare än på Klövernmilen vilket faktiskt gör det till min snabbaste mil i år, även om det kändes som att springa i sirap nästan direkt från start.

Målsättning för höstens löpning:

  • Träna intervaller
  • Köra backträning
  • Steppa upp knipövningarna. Så här kan jag ju inte ha det.

Det känns inget annat än HELT orimligt att jag ska springa Malmö halvmaraton om en månad, just nu vill jag bara elda upp mina löpskor, slänga pulsklockan i havet och börja med e-sport istället.

||||| Like It 1 Gilla |||||

Mirijam

Mirijam födde sitt första barn i slutet av augusti 2013 och var före den graviditeten i vad som lite blygsamt skulle kunna beskrivas som "sitt livs form". Men efter graviditeten – not so much. Men – det hindrade henne inte från att tio månader senare bli gravid igen och med en aldrig sovande lillasyster född i april 2015 är nu är vardagen en ständig kamp mellan extremtröttma, träningspepp och soffhäng. Mirijam är före detta journalist men numera tatueringsborttagare och driver studion A Bushel & a Peck i Malmö och gillar löpning, adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Och internet.

2 Comments

  1. Trist upplevelse men glöm den och gå vidare! Det finns alltid skitdagar. Och som jag brukar säga, milen är värsta distansen! På halvmaran tar alla det lugnare i början, man behöver inte låta sig stressas och öppna för fort. Det kommer gå kanonbra! Så, elda inte upp löparskorna, även om det är en kanonbra anledning till att få shoppa nya. Skoshopping är ju det bästa som finns 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *