Visst gör det ont när muskler vaknar

Igår – träning med Elin. Idag – träningsvärk. Eller kanske mer TRÄNINGSVÄRK. Träningen var knappt träning utan snarare en genomgång av vilka övningar jag ska bygga på med hemma, men alltså jisses vad de här musklerna måste ha sovit sedan i december? Och jädrar i hoppet vad det känns nu när de vaknar. AJ. Men skönt.

Förutom insikten om att musklerna legat i dvala insåg jag tre andra saker med träningen igår:

1) Sjukt, sjukt bra av mig att komma igång med mina övningar så pass snabbt efter förlossningen ändå. Är på så himla bra väg mot tuffare träning och kommer kunna börja marklyfta med mina kettlebells prick nu. Dock inte mer än tio kilo till att börja med, men bara att få lyfta lite. Hade saknat det så himla mycket, insåg jag. Yoga, visst, men att få lyfta tunga grejer. Så mycket mer mindfullness för mig.

2) Sjukt, sjukt dumt av mig att inte alls satsa på övningar som stärker låren. Det tråkigaste jag vet är nämligen att träna upp svaga lår, så varje gång jag tvingas göra det lovar jag mig själv att det är sista gången för att nu, NU, ska jag minsann hålla igång lårträningen enbart för att slippa börja om igen. Jaja. Den här gången då. Den här gången är sista gången jag börjar om med lårträningen. Från och med nu håller jag igång.

3) Sjukt, sjukt värt med träning en bit hemifrån ändå. Jag har inte varit jättelåst vid hemmet och jag är absolut inte den föräldern som inte kan lämna mitt spädbarn en timma eller fler utan att få ångest, men några längre stunder har det inte blivit. Jag har gått på ett par promenader ensam och varit på en föreställning på Historiska museet en kväll, men mest har min egentid varit i badkaret med en bok. Inte fy skam förvisso, men att ha en fyraåring som bankar på dörren utanför förtar ju lite av friden. Bara känslan i att ta steget ut från lägenheten, mot träningen och veta att jag i två timmar bara behöver göra saker för mig själv och inte enbart åt två minimänniskor, är ett litet paradis. Ett annat litet paradis var att få ligga på en handduk och sträcka ut ryggen hos Elin igår. Kan rekommendera den här övningen varmt:

||||| Like It 7 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

2 Comments

  1. När jag har mammagrupper på mitt jobb som fysioterapeut tjatar jag om benträning till leda, tror jag. Jag tänker att det ofta handlar om inte-tillräckligt-starka-ben när mammor får ont i ryggen (på grund av svårt att lyfta rätt om benen inte orkar etc). Och eftersom rumpmusklerna försvagas så mycket av gravidhållningen är benträning suuuperviktig (http://bakingbabies.se/2014/04/13/graviditet-paverkar-hallning-och-gangmonster/). Jag brukar tipsa om appen knäkontroll för dem som inte har så mycket annan inspiration för lårträning, den är gjord för fotbollsspelande kvinnor, men grym för alla kvinnor tycker jag!

  2. Hurra för träning med Elin, och träning överlag och träning en bit från hemmet. OCH SNART KAN VI TRÄNA TILLSAMMANS!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *