Lite mer självömkan, innan jag blir peppig igen (hoppas jag)

Precis som Katta har jag ägnat mig åt en period av självtvivel. Alltså är inte den största kampen med träning, den man gör med sig själv ändå? I mitt fall lär det vara så i alla fall! Det började med att jag var förkyld en vecka med tillhörande feber, sedan hittade jag inte tillbaka till min (nästan) dagliga träningsrutin. Efter det kom en period av sömnbrist, och sömnbrist tillsammans med postförkylning är sannerligen en trigger för min dåliga självkänsla.

Allt detta, och lite till, ledde det till en rätt lång period där jag mest har känt hur synd det är om mig och hur kass jag är och hur mycket jag hatar peppiga människor eftersom att det är så himla lätt att vara peppig när man redan är bra men att jag, JAG, minsann är skitdålig. Gäsp…

Det här är lite jobbigt att skriva, men jag känner att jag måste få ut det här trollet i solljuset. Värst har varit att så många plötsligt ska springa Tjurruset. Alltså inte bara Katta och Märta, utan massor av mina vänner. Tjurruset har varit en hemlig dröm, som hittills inte uppmärksammats så mycket i min vänskapskrets. Skönt tycker jag, för jag har alldeles för lätt att jämföra mig med folk och just det här loppet ville jag springa själv. Men så har jag inte varit i form tidigare år och förra omgången var jag gravid och det var ungefär då rätt många vänner började anmäla sig. I år är det ännu fler och jag kommer inte kunna vara med den här gången heller.  Jag har på de fem åren jag velat springa det, aldrig lyckats komma i form för det. Det känns så klart rätt deppigt (även om jag just det här året kanske inte hade förväntat mig att det skulle bli något pga förlossning).

Det är i alla fall därför jag har varit lite tyst nu ett tag. Men nu är jag på väg tillbaka till att få in en liten rutin igen och på onsdag ska jag till Elin och efter det får vi ser hur det blir. Tjurruset har jag gett upp av två anledningar: 1) jag orkar inte med risken att vara sämst bland mina vänner i ett lopp som så länge känts som mitt (ja men jag fattar väl att jag inte kan äga ett lopp egentligen) och 2) jag hatar att känna mig som “ny i klassen”, vilket jag  kommer göra när så många jag känner har sprungit. Ny i klassen och sämst på gympan. Nej jag säger inte att det är rimligt av mig, men hur orimligt det än är gör de här känslorna att jag vet bättre än att försöka ställa upp någon gång. Peppfloskler av typen “jämför dig bara med dig själv” alternativt anledningar till att jag ska anmäla mig ändå undanbedes.

Anyhoooodles! Nog med gnäll. Här kommer en månadsuppdatering! Jag ger er maj:

  • minst tre promenader om minst tre kilometer per vecka. Jag har alldeles för lätt att fastna i soffan fram till förskolehämtningen och ärligt talat blir jag jäkligt seg av det.
    • Jajamensan! Med undantag för sjukveckan har jag gått minst tre kilometer per dag till och med. Jag har även utsatt mig får två ohemult tråkiga powerwalks på längre distans.
  • fortsatt fotgympa tre gånger per vecka
    • Jajamensan! Minus sjukveckan då.
  • LÄSA MYCKET UTOMHUS FÖR I HELVETE
    • Jajamensan! Minus sjukveckan (jäklar vad den var tråkig)
  • resten av stegen av mammamage – nu får det fan bli lite fart på återhämtningen så att jag kan börja lättjogga i juni
    • Nej. Bestämde mig för att bara ha mammamagen som inspirationsapp eftersom att jag inte fixar upplägget.
  • kan jag få in två pt-tillfällen med Elin? Jag låter det vara en cliffhanger!
    • Nej. Tidsmässigt gick det inte att få in. På grund av sjukveckan? Egentligen inte, men jag känner för att skylla på den igen – så jag gör det.

 

Sommarmålet är att slutföra barfotalöpningsschemat och fortsätta bygga upp de inre magmusklerna så att jag kan träna “på riktigt” snart. Sedan tror jag faktiskt att jag måste börja öva lite mer på självkänslan igen. Fy fan vad jag är trött på det här ältandet!

||||| Like It 0 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

5 Comments

  1. Jag förstår PRECIS vad du menar! Men du, vi kommer igen. Snart kommer vi ur denna skitsvacka. Jävla sjukdomsveckor och pollen och mens och män – vad mer kan vi lägga detta på? SD!

  2. Fotgympa? Har du skrivit om den redan? Jag vill veta allt! Har så sinnessjukt klena fötter… För övrigt känner jag igen det där med känslan inför Tjurruset. Jag har inte sagt till någon vilket lopp jag ska springa (egentligen jogga/gå) i år för att jag orkar inte med jämförandet.

    • Jag har nog bara nämt den, men oj om det var en bra grej att börja med. Har haft värk i fötterna länge, men den har nästan försvunnit nu. Planerar ett inlägg när jag har kommit ihåg att fota vad jag faktiskt gör 🙂

      Skönt att höra att jag inte är ensam om loppresonemangen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *