Den väldigt frivilliga löparen

Alltså jag blir ju tvungen att kontra här va. Don’t hate on löpning. Jag trodde det var bollsport vi skulle hata? Jaja. 

Jag tänkte bara skriva ett par grejer om att fortsätta springa, fast det tar emot. För det gjorde det för mig också i början. Typ fem första åren. Jätteemot. Men det finns en ljusning och det var den jag tänkte berätta om. Så: 

1. Det går snabbare och snabbare för varje säsong att komma upp i både distans och tempo igen efter vinteruppehåll. Inte som att börja från scratch. 

2. Det är inte lika stor förlust att bryta ett pass. Bättre lycka nästa gång osv. 

3. Det blir mentalt enklare. Jag blir inte lika uttråkad längre alls. Första åren kunde jag protestsluta efter två kilometer för att hjärnan inte pallade.

4. Lättare att ta sig ut överlag. Inte lika lång uppladdning och startsträcka. 

5. Jag har hittat mina svagheter. Jag vet att morgonlöpning går trögt och att jag får löparmage (akut bajsnödighet) när jag pressar hastigheten för mycket. Så jag sätter ribban därefter. 

6. Jag har hittat olika tempon. Myslunk vs snabbrunda och jag kan välja beroende på dagsform. 

Har jag glömt nåt? Ja, det har jag ju: SPRANG SÄSONGENS FÖRSTA MIL IDAG OCH DESSUTOM PÅ PERSONBÄSTA. Runners high ftw. 


Svettig person som went with the flow istället för planerad 5-7 km runda. 

||||| Like It 6 Gilla |||||

Märta

Märta fick sitt första barn 2011 och sitt andra och tredje på Lucia 2013 (jajjemensan, här slog hon minsann till på två på en gång). Hon har väl egentligen varit mer av typen skolka-från-skoljympan än den som frivilligt rör på sig, men de senaste åren har något hänt och på träningsmeritlistan står numer till exempel en avklarad halvmara. När det gäller val av träningsform så är det främst löpning som lockar, och detta enligt devisen lagom tempo och choklad i slutet. Ska göra något så tufft som att springa Tough Viking tillsammans med Katta 2015.

11 Comments

  1. Ja, precis exakt så. Tom löparmagen stämmer in på mig (ingen pasta eller smågodis innan lopp för min del).

    Det går tungt, en känner sig tung, det är jobbigt, hjärtat och lungorna bränner. Sedan plötsligt flyger jag fram, jag tänker härliga tankar, njuter av omgivningarna. Jag njuter av löpningen och vill inte sluta.

    Jsg har hittar njutet i löpningen, i alla fall idag och det var tack vare Katta jag började springa.

    Evigt tacksam löpare! ❤️

    • Åh, Katta ❤️
      Ja det är så himla härligt när man väl kommer in i det där flowet.

      • Ja, verkligen. Och även erfarenheten och kunskapen om att det kommer att vända om man har ett par rundor med dålig känsla. Det är inte skit varje gång.

  2. Du har rätt, man ska inte hata på löpningen!
    Skriver under på allt också. Förutom vinteruppehållet. Vågar inte ta vinteruppehåll för jag är livrädd för att inte komma igen igång då :O Plus att jag tycker det är superskönt att vara ute och springa när det är lite kallt! 🙂

      • Haha, märkte det inte ens. Skolavslutning idag så svensklärarn har uppenbarligen stämplat ut 😉

    • Jag har ju också börjat vinterspringa sen förra vintern, men den löpningen går liksom inte att jämföra med barmarkslöpningen. För mig handlar den bara om mys och blir varken lika regelbunden eller fokuserad.

  3. Måste ju ändå applådera ditt pannben som stod ut i flera år innan det började kännas gött. Jag är ju väldigt mycket för instant gratification… vilket ju innebär att jag ALDRIG blir bra på något pga ger upp snabbt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *