Hej! Det är jag som är Sofia!

IMG_2047

Följer Kattas initiativ och ropar: här är jag! Till vänster för ganska så prick fyra år sedan med Isak i magen och till höger för ganska så prick fyra dagar sedan med okänd bebis i magen. Jag var 33 när jag var gravid med Isak och tyckte att jag var jätteung, nu är jag 37 och ganska många tycker att jag är en “äldre mamma”. Fast saken är att jag var mycket äldre när jag väntade Isak. Jag var helt otränad, eftersom att träningen jag hade planerat att börja med fick sig ett snabbt slut när jag stickan visade plus. Visst hade jag försökt dra igång några träningsperioder genom åren, eller ja kanske en var tredje år, men på det stora hela tyckte jag att det var lite knäppt med folk som lade tid på att faktiskt träna. Mitt liv gick ut på att sabba dygnsrytmen på helgen och att försöka återställa den i veckorna.

Sedan blev jag gravid. Och Isak var stor. Min kropp var inte alls beredd på det. Vare sig på graviditeten eller förlossningen. Och återhämtningen? Ja den tog ju sin tid och min rygg var i ett tarvligt skick. Dessutom var jag så sabla trött hela tiden. Så jag bestämde mig för att börja träna och lotten föll på löpning. För det är så lätt att lära sig själv. Fast det är det ju inte egentligen. Jävlar vad dåligt det gick.

Så jag började med yoga. För det är så lätt att lära sig själv. Och ja, det kan det faktiskt vara – men om man är överrörlig som jag, är det också väldigt lätt att bända sig själv. För mycket.

Så jag slutade med det och tyckte synd om mig själv ett tag. Lång historia kort: efter ytterligare en tids misslyckad träning gick jag till en personlig tränare och lärde mig allt om mig själv, men framförallt om mitt maglås som var helt ur funktion just då. Det blev helt klart min räddning.

Innan jag blev gravid den här gången var jag i mitt livs form. Tränade fyra gånger i veckan, var den där äckligt hurtiga som spurtar upp för rulltrappan och hade inget emot att gå omvägar för  att komma fram. Inte för att det gav några otroliga resultat – jag har en ganska seg kropp när det kommer till att prestera bättre och det är också en av anledningarna till att jag ofta, fortfarande, tycker synd om mig själv. För lite träligt är det ju att vara långsam, hur mycket folk än hävdar att glädjen av att man ändå tränar är det viktigaste.

I övrigt ägnar jag för mycket tid åt att stressa, vilket i förlängningen gör att jag periodvis inte sover. Alls. Jag tror på feminism, människors olika förutsättningar och att tillåta sig själv att ha dåliga dagar. Jag avskyr förespråkare för positivt tänkande (särskilt de som envisas med att lägga upp bilder på “tänkvärda” citat över solnedgångar på Instagram – HUR MÅR NI EGENTLIGEN?), trender som kidnappar begreppet “hälsa” (lex glutenfritt, lex rawfood och lex fitspiration) och folk som kommer med oombedda råd. Jag älskar en del också. Stickning, tv-serier och att läsa böcker till exempel.

Älskar jag att träna? Ja, men inte alltid. Däremot älskar jag oftast känslan i kroppen efter träning och jag älskar den jag blir när jag tränar. I huvudet. Det finns ingen bättre stressrelief än boxning.

IMG_9635

 

1. VEM ÄR DU I TRE ORD?

Närking, tidspessimist, ironisk.

2. HUR GAMMAL ÄR DU?

Född sent på hösten 1978.

3. VAD JOBBAR DU MED?

Administrativ samordnare inom staten och jag älskar det. Jag älskar verkligen mitt jobb.

4. VAR BOR DU?

Jag bor i närförort till Stockholm, i en hyresrätt på 54 kvm tillsammans med Alex och Isak och snart med ett barn till. Vi har två och ett halvt rum och folk häpnar ganska ofta över hur vi kan stå ut under så fruktansvärda omständigheter. Folk som häpnar över andras livssituationer är ett ganska stort irritationsmoment i mitt liv, så även i det här fallet. Privilegiet att köpa ett medlemskap i en klubb för lånade pengar (tror ni brukar kalla det bostadsrätt) funkar helt enkelt inte om man inte är… just det: ekonomiskt privilegierad från början. Vi är absolut inte fattiga, men vi bor i Stockholm och ingen av oss har arv, rika föräldrar eller en bostadskarriär i bakfickan. Dessutom föredrar jag hyres- framför bostadsrätt, även fast jag vid fyra skilda tillfällen har fått höra att jag borde tänka om, om jag verkligen bryr mig om mina barn. Håhåjaja.

5. VAD HAR DU GJORT IDAG?

Inlett säsong fyra av Homeland, läst böcker för Isak och inväntat värkar. Det sista var förgäves idag också tydligen. (Obs: tidsinställt inlägg, så vem vet – jag kanske ligger och profylaxandas när detta kommer upp? Mest troligt inte, men vi kan ju hoppas)

6. SOMMAR, HÖST, VINTER ELLER VÅR, VILKEN FÖREDRAR DU? VARFÖR?

Älskar hösten. Den är vemodig, kommer efter en sommar som jag mest troligt har hatat (pga mår skit av värme), det är tillåtet att vara inomhus och den är alldeles fantastisk och fin. Dessutom så är det den absolut bästa sticksäsongen.

7. ÄR DU BEROENDE AV NÅGONTING?

Chips. Jag är alltid sugen på chips. Och kolsyrade drycker. Det finns ju de som hävdar att det man är sugen på är det kroppen behöver (särskilt om jag som vegetarian säger att jag är sugen på råbiff), och i fallet med chips blir ju det alldeles tydligt hur sant det är.

8. NÄMN TRE SAKER MAN KANSKE INTE VET OM DIG?

  • Jag blev mobbad i högstadiet.
  • Gillar inte när människor i grupp skrattar. Med grupp avses fler än två personer. Troligen på grund av ovanstående.
  • När jag var liten var jag kär i Leif Walter. Ja DEN Leif. Frontmannen i Mora Träsk.

9. VAR I VÄRLDEN SKULLE DU VILJA BEFINNA DIG JUST NU?

Hemma, efter förlossningen, hyfsat ihopläkt.

10. VAD ÄR DU PÅ FÖR HUMÖR JUST NU?

Frustrerad och förväntansfull på samma gång som jag är rätt rädd för ett liv med två barn ovanpå en redan påtaglig sömnbrist.

11. VILKET ÄR DITT FAVORITGODIS?

Lysmelk. Tar typ ett kilo av dem varje gång jag köper lösgodis. Annars funkar choklad rent generellt väldigt bra på mig. Det måste vara för att kroppen behöver det.

12. ÄR DU MORGON- ELLER KVÄLLSMÄNNISKA?

Inget just nu. Jag är nog inte människa alls någon tid på dygnet tror jag. (Obs: läste  “mormon” eller kvällsmänniska, så jag lade till ett bindestreck för läsvänlighetens skull)

13. HAR DU BLIVIT SYDD NÅGON GÅNG?

Jojomen. I munnen när jag tog bort visdomständer, i bakhuvudet efter en incident med mitt ex och i snippy efter förlossningen med Isak.

14. VAD ÄR DET ABSOLUT VÄRSTA DU VET?

Det absolut värsta jag vet, vet jag inte – men just nu är jag orimligt trött på besserwissrar. Folk som inte ens bemödar sig med att lyssna på ens ironiska tonfall, för att det är så sabla viktigt att ha rätt. Jag anmärker själv oerhört sällan på vad folk säger, because my moma thought me better than that. Såvida folk inte säger något diskriminerande. Då försöker jag att anmärka så mycket som möjligt.

15. VAD HETER DU I ANDRA NAMN?

Sofia. Första namn Karin, tredje namn Margareta.

16. NÄMN 3 SAKER DU ÄR MINDRE BRA PÅ:

Vara kortfattad, shoppa (med flit, jag lever konsumtionsbegränsat i största möjliga mån) och tyvärr, att bygga muskler trots att jag har PCOS.

17. NÄMN 3 SAKER DU ÄR BRA PÅ:

Jämföra mig med andra (typ proffs), vara rolig (om jag får säga det själv) och fickparkera (när jag inte är höggravid).

mim-sofia

||||| Like It 10 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

6 Comments

  1. Åh chips, vad är det man behöver om man är sugen på chips jämt? För jag är precis likadan, chips och kolsyrat vatten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *