Nyårsförhoppningar från gravidsoffan!

Imorgon är det redan nyårsafton, vilket innebär att flödena och gymmen kommer fyllas med nyårslöften samtidigt som kvällspressen rider på julmatsångesten och proklamerar ut hur vi ska gå ner i vikt. Jag sysslar varken med nyårslöften eller “råd” från kvällspressen egentligen. Om man nu, av vilken orsak som helst, bestämmer sig för en livsstilsförändring så borde väl brytpunkten ligga när man bestämmer sig eller när man får någon slags insikt om ohållbarhet i livsföringen eller vad det nu är och inte på ett visst datum, bara för att vi råkar byta siffra på året?

Jag är lite tveksam till nyårsmål också (mål sätter man väl upp när man behöver dem eller för att man uppnått de gamla?), men kan gå med på förhoppningar om det nya året. Eller föresatser som min kloka vän Julia kallar det.

Mina föresatser för nästa år är dessa (varning för livsbejakning, jag är high on julmust när detta skrivs):

  1. Att lyckas röra på mig i ett förlossningsförberedande syfte minst tre gånger i veckan fram till, ja, förlossningen. Vi kan säga att det inte går så bra just nu, men skam den som ger sig och så vidare!
  2. Att tillåta mig själv att börja på ruta ett när jag har läkt ihop efter förlossningen, och inte försöka stressa mig i form att springa en mil innan sommaren är slut. Det blir svårt. Min klena självkänsla funkar nämligen så här för att överleva: först gör den att jag får för mig att jag är Stålmannen innan ett träningspass, så att jag sedan blir totalt sänkt av att jag inte ens är stålmannens rostiga farfar när det väl kommer till kritan.
  3. Att bara träna det som är roligt – tid är för dyrbar för tråkig träning (och tråkiga böcker och tråkig stickning). Jag ska ändå försöka få till löpningen en sista gång när jag har tränat upp bålstyrkan rimligt mycket. Det är liksom för lättillgängligt för att ge upp det där, och nu när vi ska ha två barn och inte ett… ja då känns det ju så klart som att det blir lättare att dra ut i spåret ett par dagar i veckan än att ta sig till en crossfitbox annat än i undantagsfall.
  4. Att bli stark. Jag har redan sniffat lite på känslan av att klara saker själv och det var ljuvligt. Att bära sina egna däck, öppna sina egna mustflaskor, att slippa be om hjälp hela tiden och att inte välta när det blåsar. MER sådant tack!
  5. Att vara snäll mot mig själv och ha rimliga förväntningar på min kropp och sluta stressa och älska livet och ja, vi stryker punkt fem helt enkelt och är nöjda om jag tar mig till punkt fyra.

För övrigt mår jag hyfsat bra, men känner mig ofantligt gravid och sitter still på tok för mycket. Väntar in att barnet ska fixera sig så att jag kan börja andas igen. Och längtar i smyg efter träningshäng med Linda, Katta och Märta. Ja, det får nog också bli en föresats för nästa år. Mer träningshäng! Det är faktiskt något av det bästa som finns. Har ni några mål eller löften eller föresatser eller förhoppningar eller vad ni nu vill kalla det?

11374243_1695592897336780_1904325914_n

 

||||| Like It 2 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *