Apropå lopp…

För tre år sedan idag sprang jag och Katta och några till från gruppen Titta vi springer Topploppet enligt min Timehop-app. Så här såg det ut när jag sprang i mål. Det var molnigt, duggregn och tio plusgrader. Jag hade ett zombielinne, håll i sidan och gråten i halsen för att det hade gått så dåligt. Det kändes fruktansvärt jobbigt att ens närma sig mållinjen, för jag visste ju att de enda som var bakom mig var några av de få som hade valt att promenera och jag hade ju egentligen valt att springa, fast det knappt hade gått. Jag svor att aldrig mer springa ett lopp, men två år senare så gjorde jag det ändå. Och det var med ungefär samma känsla som jag gick i mål den gången. Ändå sitter jag här och funderar på lopp igen. Eller ja, kanske inte löplopp – men någon form av tävlingsprestation. Jag måste hata mig själv va?

FullSizeRender

Bonusinfo – detta var första gången jag och Katta träffades i verkliga livet! När jag gick ifrån loppet och mötte upp Alex och mina föräldrar som vyssjade omkring på Isak, sex månader, tänkte jag att jag förmodligen gjorde världens sämsta intryck på henne eftersom att jag var så sur, och att det var synd, för hon verkade ju så trevlig. Och tänk att det ändå blev så att idag så hörs vi massor, skriver blogg ihop och boxas på måndagar. Så jag får väl ändå tacka Topploppet lite för det, att även om goodiebagen inte var så good och loppet inte gick så bra, så träffade jag ju i alla fall en av de finaste vänner jag någonsin haft den dagen.

||||| Like It 7 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

One Comment

  1. Åh! HJÄRTÖGON på detta inlägg! SÅ HIMLA GLAD att jag träffat dig! Samt: Topploppet sög fan. FY vad besviken jag var på min prestation. Så här skrev jag i min lopprapport:

    “Jag såg det liksom framför mig, hur jag klarade att springa hela distansen på ToppLoppet, kanske till och med sätta nytt personbästa (det borde ju inte vara så svårt när man bara sprungit distansen en gång tidigare, tyckte jag) och att jag skulle kanske fälla en liten tår av lycka och stolthet över det stordåd jag just utfört.”

    Låt oss säga så här, tårar fälldes, men inte pga stolthet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *