Från gravidkroppssvacka till ÅSM lördag och pensionärssöndag

Efter den pulserande squatfadäsen som överansträngde mina lår i söndags och en attack av ryggvärk som kom i tisdags har jag ägnat mig åt att älta en del. Jag har känt mig motarbetad av min kropp. Jag har känt mig sämst. Jag har känt mig stött över att folk någonsin haft mage att försöka peppa mig. Vet de inte hur jättedålig jag är? Lätt för folk som själva är så himla bra att vara positiva – JO TACK. Och när Märta och Katta har laddat i flödet inför nästa omgång av tough viking och nya mål har jag bara känt att jag alltid har varit så kass på allt jag någonsin tagit mig för att det nog inte ens är någon idé att jag kommer och hejar på dem nästa gång. Varför ska jag sitta där och glädjas över att alla utom jag är bra? Ja men ni hör ju. Gravidhormoner, övertid och sömnbrist kan verkligen forma mig till en fantastisk person…

På lördag morgon vaknade jag tack och lov ur ältandet och insåg att min kropp bryts ner av gravidhormoner på exakt samma sätt som förra gången. Det sätter sig på låren och i ryggen (och den mentala hälsan). Redan när jag tog en rask timmespromenad i vecka åtta, protesterade mina lår. Det är helt enkelt så det är. Då får jag väl träna utifrån den vetskapen och inte inbilla mig att jag fixar lika mycket som jag gjorde i juni när jag boxades två gånger i veckan, sprang en och körde cirkelfys hemma en.

Så jag tränade i lördags igen. Kondition och core, och när det var dags för squats gick jag inte ner särskilt djupt alls. Däremot fixade jag trettio burpees (utan hopp pga fogar) och det var ju väldigt fint. Efter det drog jag in till en konferens för 150 deltagare som jag har varit med och roddat ihop nu i veckan (och det senaste året) och avslutade den med en fest där jag blev tackad inför alla deltagare (darrade som ett asplöv men svimmade inte – insåg dock att jag aldrig skulle fixa att bli tackad på Oscarsgalan med hundra gånger så många i publiken). Sedan dansade jag oavbrutet i tre timmar. Jag var hemma halv två. Svettig och lycklig och svintrött. Somnade innan huvudet nådde kudden. Vaknade som en trött pensionär med ledvärk. Fast inte en bitter pensionär, utan den typen av pensionär som ändå är så himla glad över hur livet blev. Hurra för att dansa med vänner och kolleger. Bästa träningen!

Övningarna

||||| Like It 2 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *