Inte alltid så himla lätt faktiskt

wpid-wp-1438379130335.jpeg

Hej! Har vi några läsare kvar här? Vi får ju lite skylla oss själva att få hittar hit med tanke på hur sällan vi skriver ibland, men å andra sidan är ju juli notoriskt känd för att vara en död bloggmånad, både inläggs- och besökarmässigt.

Jag som hade tänkt träna VARJE DAG HELA TIDEN FAKTISKT under min semester har fått kämpa för att få till träningen. Sommaren 2015 visade sig nämligen bli stora byggsommaren, vilket innebär att Slaktarn (ni vet, ungarnas pappa och min snubbe) har varit borta jättemycket, i sjok om flera dagar (och nätter), vilket lämnat mig ensam hemma med två ganska asjobbiga ungar. Bra tänkt, ändå, att skaffa barn med en sådan åldersskillnad, att de alltid kan trotsa ihop. MAJ GÅDD! Vet inte hur många gånger jag själv legat i fosterställning och bölat på grund av helt utmattad av allt bråk och skrik. Nej, jag förväntar mig inte att ta emot Mama of the Year 2015. Inte i år heller. Allt som vanligt, med andra ord.

Men, sista veckan, har jag faktiskt lyckats träna varannan dag, och haft aktiv vila varannan dag. Den aktiva vilan har bestått av yoga (jag vet inte, räknas det som aktiv vila? Jag bestämmer att det gör det för mig) – jag har väl inte riktigt hittat tillbaka till kärleken jag kände för yoga för något år sedan (eller var det i vintras?), men jävlar så skönt det är att få sträcka ut mig själv och andas. Eller andas och andas – jag försöker att inte göra någon stor himla grej av detta med yoga. Ja, det är skönt att göra det i lugn och ro, men man tar vad man får, och ibland ser det ut så här, men det går det med:

wpid-wp-1438379116414.jpeg

Och när jag tränar gör jag det allt som oftast med en eller ett par kettlebells på ett eller annat sätt. Idag, till exempel, när jag först tänkte att nej, jag ska inte träna, så hade jag en så pass sopig kväll att jag var tvungen att träna för att få ur mig lite frustration – då inspirerades jag av @krystalcantu, och gjorde en lite mer modest pyramid av hennes burpees och kettlebell thrusters (hon körde hela vägen från 10 och ned, jag körde 10-8-6-4-2, vilket var tillräckligt jobbigt, tackar som frågar). Korta men asjobbiga pass – I LOVE YOU. Utan dem hade det aldrig funkat med träning för mig just nu. Och tänk att, på den tiden jag jobbade på gym, att man skulle gymma typ 90 minuter för att räknas – himla tur att världen skärpte sig.

||||| Like It 6 Gilla |||||

Katarina

Katarina fick sitt tredje barn i september 2013 och fick höra av en vikarierande barnmorska på MVC att hennes magmuskler nog gett upp vid det här laget, men efter ihärdig rehabträning så hittade hon de där magmusklerna (de hade inte gett upp helt, faktiskt). I augusti 2015 sprang Katta Tough Viking tillsammans med Märta - FUCK YEAH! Hon är en tatuerad statstjänsteman vars mål just nu är att klara en pull-up innan 40 (som hon fyller i december 2016).

2 Comments

  1. Jodå, vi är här och läser, och har ni inte skrivit nåt nytt så går det ju att läsa nåt gammalt bra inlägg igen! 🙂 eller gå och träna… Humdidum, det kanske en skulle ta och göra…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *