28 – Därför skriver jag

Jag är ju den i gänget som inte har en annan blogg utöver denna, men en gång i tiden så bloggade faktiskt jag också. Att blogga är svinkul dels för att du har ett annat spelrum med språket än t.ex. Instagram och dels för att de texter som inte bara hör ihop med ögonblicksbilder har en självklar plats. 

Men varför slutade jag då att blogga? Just då räckte inte tiden till. Jag slutade blogga i februari 2012 när Bruno var fem månader och jag var föräldrarookie och dessutom precis börjat jobba heltid och på en ny arbetsplats. Bloggandet blev av mer sällan än vad jag var van vid och jag kände inte heller att jag hade så mycket att berätta just då. Skrivandet har jag saknat sedan dess, men jag har inte känt att det funnits utrymme för att sköta en blogg på det sätt jag hade velat. Och det sociala hade ju också när jag slutade förflyttats mer och mer från bloggars kommentarsfält över till instagram eller Facebook. Alla mina “nätkompisar” fanns ju kvar där!

Och varför började jag igen? Jag fick tillfället. Och i och med att vi är fyra som hjälps åt så funkar det att ha en skrivsvacka då och då. Och jag är sjukt glad att jag fick och tog chansen att få skriva här för det är precis så roligt som jag minns det!

||||| Like It 2 Gilla |||||

Märta

Märta fick sitt första barn 2011 och sitt andra och tredje på Lucia 2013 (jajjemensan, här slog hon minsann till på två på en gång). Hon har väl egentligen varit mer av typen skolka-från-skoljympan än den som frivilligt rör på sig, men de senaste åren har något hänt och på träningsmeritlistan står numer till exempel en avklarad halvmara. När det gäller val av träningsform så är det främst löpning som lockar, och detta enligt devisen lagom tempo och choklad i slutet. Ska göra något så tufft som att springa Tough Viking tillsammans med Katta 2015.

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *