Men WTF handleden?

Jag har en ledsen handled. För femton år sedan var jag personlig assistent och stukade handen på grund av undermålig arbetsmiljö. Jag, som var så klen att jag knappt orkade hålla i mig när det blåste på den tiden, förväntades kunna lyfta en åttio kilo tung man med “rätt teknik” och inga hjälpmedel. Ensam. Efter att ha fått se hur detta skulle göras en gång. Det kunde jag så klart inte. Jag tappade balansen (dock inte mannen!!) och när jag försökte ta stöd fick min hand ta både tyngden från mannen och mig samt kraften i själva fallet. Hjälpen från assistentbolaget? Obefintlig. Sedan dess har inte min handled varit vad den en gång var.

Det utvecklades en ganglion på handleden och den här ganglionen kommer och går lite som den vill och ganska så ofta gör det ont när den är här. Vården i vårt samhälle vill absolut inte hjälpa mig med detta utan konstaterade, sist jag sökte hjälp, att “du är ung, gå ut och lev istället för att sitta hemma och tänka på att det gör ont”. Om detta fortfarande gör mig så arg att jag knappt kan skriva om det? Ja.

Jag har tänkt lite att min handled är ett ok jag får bära. Jag kommer aldrig att kunna träna allt jag vill, som burpees och armhävningar och viss yoga. Sådant är livet, but this too will pass! Sedan började vi hos Elin och plötsligt hade jag inga problem med handleden. Alls. Den har inte känts av på flera månader. Jag hade till och med glömt att den är ett problem. Tänkt att jag inte är begränsad och kan träna lite vad jag vill och vågar.

Tills förra söndagen.

Jag dök ner i en burpee hemma och måste ha satt handen snett, för plötsligt började det göra lite ont. Så jag slutade göra burpees. Men det slutade inte göra ont. Nej, det har istället blivit värre och gör nu OERHÖRT ont. (Dock ej när jag boxas, men jag tänker att det är för att jag är lindad då och att smärtan uppkommer när handen böjs bakåt, vilket den inte gör när vid boxning). I natt gjorde det så ont att jag inte ens pallade vända kudden till den svala sidan utan fick ligga och svettas ilsket på den varma sidan.

Har jag sagt att det är min högra handled som liksom aldrig går att sätta i total vila mer än väldigt korta stunder? Alltså. SNIFFELS! Jag vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är oerhört synd om mig och att jag snart får gå och köpa ett sådant där handledsstöd som mattanterna hade i skolan. Eller så får jag helt enkelt alltid gå med boxningslindad högerhand för att kunna träna som jag vill. Ja. Det får jag nog va? Kan inte hjälpas att jag kommer se astuff ut hela tiden!

||||| Like It 0 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

7 Comments

  1. Jag röstar för boxningslindan!
    Har du varit till läkaren med den? Handen alltså, inte boxningslindan!

    • Dock att jag älskar mina lindor så mycket att jag hade tagit dem till en läkare om det behövdes!

      Jag har inte varit iväg sedan jag var trettiofem och fick höra att jag var ung och skulle ut och leva. Det var tredje gången jag sökte. Funderar på att eventuellt ta mig till en naprapat med den, men jag vet inte jag.

  2. Åååååh dumma dumma vården! Jag har världens bästa sjukgymnast och kiropraktor i Södertälje, kan varmt rekommendera dem. Jag har haft problem med min kropp halva mitt liv och testat diverse naprapater, kiropraktorer, läkare, you name it! Men dessa är bäst! Anna Jonasson på Tallhöjden är kiropraktorn som jag tycker du borde börja hos <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *