Nu slutar vi med det här!

heja

Åh gud, vet ni vad jag måste göra? Vad VI måste göra? Vi måste sluta ursäkta oss när det kommer till vår träning.

Så här va: varje gång jag presterat riktigt jäkla bra och ska berätta om det för någon, vem som helst (kompis, kollega, instagram, er läsare, en främling på stan som också ser ut att gilla marklyft) så låter det alltid så här, på ett ungefär…

Åh, jag sprang mitt snabbaste och längsta någonsin i helgen. Alltså, långt och snabbt för MIG – jämför man med resten av världen gick det långsamt och var egentligen ganska kort. 

Eller…

Hurra. Jag tog 60 kilo i marklyft. Alltså, det är ju inte så mycket förstås, men det är mer än när jag testade sist. Ja, och det är ju inte ens min egen kroppsvikt, men för MIG är det ju mycket. 

Och jag VET att jag inte är ensam om detta, för jag ser det överallt, hela tiden. På andra bloggar, på instagram, och hör andra säga det om och om igen – det där första stolta, som snabbt får ge vika för en matsked skön jante och en halvliter äh alla är bättre än vad jag är, vem är väl jag att vara glad över det här resultatet?

Nej! Nu slutar vi med det. Okej? Alla är individuella, alla orkar olika och att vi hela tiden håller på att förringa det vi själva gör, så himla dumt mot oss själva. Så där, nu ger vi oss en rejäl klapp på axeln över allt vi gjort senaste tiden som vi är stolta över, och skiter fullständigt i att det kanske inte är lika snabbt eller tungt som någon annan.

A’ight! Vi är GRYMMA!

||||| Like It 7 Gilla |||||

Katarina

Katarina fick sitt tredje barn i september 2013 och fick höra av en vikarierande barnmorska på MVC att hennes magmuskler nog gett upp vid det här laget, men efter ihärdig rehabträning så hittade hon de där magmusklerna (de hade inte gett upp helt, faktiskt). I augusti 2015 sprang Katta Tough Viking tillsammans med Märta - FUCK YEAH! Hon är en tatuerad statstjänsteman vars mål just nu är att klara en pull-up innan 40 (som hon fyller i december 2016).

3 Comments

  1. Jag har kompisar som börjat löpträna och efter två månader haft en kilometertid på 6 min. Eftersom det är så långt ifrån min takt vill jag påminna folk om att jag springer sjukt långsamt så ingen tror att jag är “som dem”. Jag vill kunna känna mig stolt över Vårruset på 7,30/km, om jag klarar det.

    • Ja men så klart, och det är ju en sak att påminna, men det är en annan sak när man känner sig stolt att hela tiden nedvärdera sin prestation inför andra, trots att man rockar – vilket man ju gör oavsett tempo (och här har du en annan som springer hellre än snabbt).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *