Små, små förändringar

Jag har aldrig lyckats träna så regelbundet under så lång tid innan som jag har nu och trots att jag sover sämre än eldvakten på ett läger, så börjar jag märka små, små förändringar och det är så himla ball! Visst har jag märkt att jag blivit något snabbare av löpningen innan, men muskler och ork har jag i övrigt inte märkt av så himla mycket. Men nu! NU jävlar händer det grejer!

Förutom att jag fixade armtransport av däcken från förrådet till bilen häromveckan så var jag tvungen att kolla armstyrkan i helgen genom att sätta upp en inbakad fläta. Det är nämligen en frisyr som jag tidigare har valt bort för att jag inte har orkat hålla upp armarna så länge som det har krävts, men banne mig om jag inte fixar det nu. FRAMSTEG!

Ja och så orkar jag längre! Pass på sextio minuter utan att få ont i mjälten och andningen och hjärtat och lederna. Fy fan vad bra det känns! Jag får knappt dåligt ont alls när jag tränar längre. Innan fick jag det hela tiden. Kramp i låret, värk i knäet, ont i foten. Kände mig en kvart från pension om jag tränade mer än tio minuter. Framförallt så vill jag träna länge nu, och bara det känns ju lite märkligt för mig som tidigare har föredragit soffrelaterade aktiviteter all tid som jag inte verkligen har varit tvungen att röra mig. Om vi bara går tillbaka till januari och de sju obekväma minuterna, så kändes sju minuter fullt tillräckligt då. Det gör det inte nu. Jag vill ha mer. Mycket mer.

Annars så har jag börjat svettas mer när jag tränar. Så att det rinner. Från pannan. Ascoolt ju! Det har det inte gjort lika frekvent innan och det sägs ju att svett är något som ökar när man får fler muskler, så jag hoppas sannerligen att det är ett tecken på det och inte någon vink om ett tidigarelagt klimakterium, för det hade inte känts fullt så ballt.

Isak snittar snart på sjutton kilo – det är mindre än min kettlebell som jag gör marklyft med säger ja te’re! Samma kettlebell orkade jag knappt lyfta till bilen när jag hämtade ut den på posten förra året. Och! När Alex föreslog att jag skulle köpa med ett sexpack folköl förutom några liter mjölk när jag var i affären i lördags, var min första tanke HELL TO THE NO – fattaru hur tungt! Men så insåg jag, att det kanske skulle gå ändå – och det gjorde det utan att det kändes särskilt ansträngande alls faktiskt. Aaaah, de små sakerna i vardagen som blir så mycket lättare med träning alltså. Flätor och öl. Så värt!

||||| Like It 1 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

5 Comments

  1. Älskar detta inlägg! Det är ju de där små sakerna som nästan är häftigast. Att en plötsligt dammsuger och torkar golven i ett svep utan att svettas, att en kan springa till bussen, att en orkar slänga upp resväskan på den där tåghyllan.

    • Tack! Ja, när vardagen plötsligt blir lättare! SÅ himla trivsamt. Nu brukar ju inte jag fläta håret och dricka öl särskilt ofta, men jag bär ju rätt mycket till vardags och bara det att slippa stanna för att byta hand var femte meter är ju en enorm bonus i livet.

  2. Ja men JA! Exakt så! Hade en nästan utomkroppslig upplevelse i morse när jag sprang till tåget – eller sprintade. Den förtjänar dock ett inlägg. Men JA! De små förändringarna, så jävla fina!

  3. Det är en sån fantastisk känsla att känna att en blir starkare och starkare! Grymt jobbat!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *