Nio måndagar och en torsdag med personligare träning – det här lärde jag mig

Det här är faktiskt skitsvårt att skriva utan att det blir för långt, för smetigt och för livsbejakande men jag gör ett försök. Jag är ju lite mer av en butter, alternativ, ungdom (jaja butter, alternativ, SENIOR ungdom), som inte är så där jättemycket för att “välja glädjen” – men efter de här tio tillfällena med Elin är jag faktiskt väldigt mycket för att “välja träning”. Så här är det nämligen, att jag lärde mig så himla mycket om mig själv under de här passen.  Det känns som att jag är, om inte en helt så i alla fall en halvt ny människa nu efter. Förutom det fysiska med att lyfta rätt, spänna rätt, hålla rätt, svanka rätt och fatta när enough is enough och kroppen behöver en stunds återhämtning, så har detta varit mycket mer av en lektion i varför jag och min kropp är som vi är. För ja, vi har faktiskt varit två åtskilda väsen rätt länge, men vi håller på att hitta tillbaka till varandra nu.

Nej, jag lyckades inte helt bli av med impulsen att jämföra mig med andra, det gjorde jag inte – men jag lärde mig att jag vågar en hel del trots att jag jämför mig med andra jämt. Hade jag inte haft mina tio måndagar med Elin, Märta och Katta så hade jag definitivt inte sett till att få sju onsdagar med Åsa. Det är knäppt att tänka på vad mycket som hänt på så kort tid faktiskt. Hade vi varit i mitten av januari nu, så hade jag inte ens kommit på tanken att anmäla mig till en kombox. Särskilt inte utan vänner.

Insikten i att hela mitt känsloliv sitter uppe i axlarna utan kontakt med övriga kroppen var något annat annat som kom av den personligare träningen. Det blev liksom som en uppenbarelse, för vet ni? Att nu när jag tänker på att ha med hela kroppen i hållningen och inte bara räta ut ryggen, så kopplar jag på självförtroendet och med det höjs självkänslan några snäpp. Det är som att min tidigare felaktiga hållning har viskat till min självkänsla att “du ska inte tro att du är något” och nu har jag liksom tystat den. Okej. Jag fattar. Jag låter som att jag är religiös och knäpp och säkert ganska obehaglig, men jag har mest gått med på att kropp och medvetande hänger ihop utan att verkligen känna det innan. För mig blev det en stor förändring när jag verkligen FATTADE.

(Apropå fatta:JAG KAN INTE FATTA ATT SÅ MYCKET HÄNGER PÅ ENS MAGMUSKLER OCH ATT INGEN FÖLJER UPP DETTA EFTER FÖRLOSSNINGEN BÄTTRE?) Bara en parantes, men dock en parantes värd att skrikas ut för det är ta mig fan helt galet.

I alla fall. Framförallt har jag kommit ihåg det som jag egentligen lärde mig när jag gick på Friskis och Svettis 2008: den tiden som jag tränar rätt är den enda tiden som jag fokuserar på här och nu och inte tänker på femton grejer samtidigt som jag är stressad för tio andra. Det är nog den största vinsten. Att träningen har blivit mitt “happy place” (även om jag är lite på ett sad place nu när måndagarna tagit slut).

Ja och förutom det lärde jag mig ju en massa annat också, men vi skippar uppsatsen va? Vi kan bara konstatera att det här var det bästa jag har gjort i vuxen ålder. Bättre än terapi. Och att jag har haft helt fel i alla år när jag har tänkt att “det här med personlig tränare inte är min grej” och att jag inte är typen som går till en. För det är jag. Till viss del för att jag har råd och flextid, för tyvärr är det ju så att personlig träning inte är något som alla som vill har möjlighet att unna sig. Om jag blir rik på riktig någon gång, ska jag fan starta en fond så att fler får möjlighet att gå till en personlig tränare. Eller så kanske jag blir så himla bra på att träna själv att jag kan lära andra? Vi får väl se!

||||| Like It 3 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

11 Comments

    • Tack! Faktiskt! Även om jag så klart hade blivit sjukt peppad av att lyfta min egen vikt i marklyft, så är ju det här mycket mer värdefullt ur ett så kallat helhetsperspektiv <3

  1. Vet du, jag hade faktiskt gärna läst en hel uppsats om alltihop! Er blogg är så himla bra (och era instagrammer också, där jag stalkar er, Anfrima heter jag där)! Tack för all inspiration, verkligen tack <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *