Den motvillige löparen

image

Min löpning, om man kan kalla det det, är en sorglig liten historia just nu ska ni veta. För tre år sedan kunde jag inte springa alls. 100 meter klarade jag av och 100 meter tog en minut, sedan var jag helt färdig. Jag bestämde mig för att köra efter detta 5 km-program med målet att springa ToppLoppet några månader senare. Det gick. Eller ToppLoppet gick inte något vidare i ärlighetens namn, men jag lärde mig springa 5 km på den veckorna som programmet lovade och jag var SÅ JÄVLA STOLT. Med all rätt. Det var första gången som jag liksom lyckades med ett träningsmål, första gången jag inte gav upp eller tröttnade, trots lite motgångar på vägen.

Sedan blev det vinter, jag blev med barn igen och först förra våren testade jag löpskorna igen. Det gick oväntat bra, jag hade inte alls tappat springet i den mån jag trodde och flåset var med på spåret, mycket tack vare träningen med Elmina. Jag körde igång med Röhnisch Running School 5 km (RRS 2013) och sedan kom förkylningen. Och influensan. Och en till förkylning. Och säkert ögoninfektioner, kräksjukor och kanske lite pest också. Jag tappade mitt flow och nästa gång jag stack ut på spring var det sommar. Det gick segt. SÅ segt. Och sedan dess har det gått segt. Eller, det känns som att jag FLYGER fram, och sedan kollar jag Endomondo och inser att det är samma gamla tempo och bara ett par kilometer, fast jag tänkt att det nog minst var en minut snabbare och ett par kilometer längre. Men icke. Efter två-tre kilometer tar det STOPP och det är liksom bara så jävla TRÖKIGT.

Jag vill ju gilla löpning. Jag vill ÄLSKA det som jag gjorde för tre år sedan. Känslan jag hade då, att jag övervann hinder, att jag klarade mer än vad jag någonsin gjort, att jag kom ut och rensade huvudet, att jag typ ÄGDE världen. Nu känner jag mig mest som den där långsamma med taskig hållning och andningsproblem som lufsar i vägkanten och blir smyghånad av bilister när de kör förbi.

Jag blir liksom aldrig bättre. Inte bara när det gäller löpningen, utan allt. Det känns som att jag stöter och nöter och blöter och ändå har jag svaga armar och säckiga axlar och kass rörlighet. Det är klart jag blir bättre, det BLIR jag ju, men det känns segt. Jag tror jag är lite träningsdeppad helt enkelt. Det hänger så klart ihop med att det är sista passet med Elin och galsen på torsdag (snyft), att jag inte har någon plan efter det (snyft), att jag känner mig träningsvilsen och ledsen i ögat. Uppgiven, I guess.

Jag tänkte att jag kanske skulle ta och satsa på 10 km-programmet i Lofsans bok om löpning. Bara för att ha ett konkret mål. Och så ska jag kanske teckna ett dagkort på Solid. Kanske. Jag har inte bestämt mig än om jag är modig nog eller inte. Just nu känns det som om jag inte är det. Hatar när jag känner mig feg och icke-värdig rolig träning.

Men i alla fall – jag brände av första passet i programmet idag: 10 stycken 30 sekunders-intervaller med lika lång vila mellan varje. Det var trist. Och jobbigt. Och min jävla timer-app räknade fel, så det slutade med att jag sprang typ 13 intervaller och istället för att tycka att jag hade gjort ett bra jobb tänkte jag att det var väl just typiskt att jag ödslat några fler minuter på att kuta runt området än vad jag behövde. Min attityd just nu, den suger så jävla hårt. Tur att jag vet att jag snart skärper till mig igen.
image

||||| Like It 2 Gilla |||||

Katarina

Katarina fick sitt tredje barn i september 2013 och fick höra av en vikarierande barnmorska på MVC att hennes magmuskler nog gett upp vid det här laget, men efter ihärdig rehabträning så hittade hon de där magmusklerna (de hade inte gett upp helt, faktiskt). I augusti 2015 sprang Katta Tough Viking tillsammans med Märta - FUCK YEAH! Hon är en tatuerad statstjänsteman vars mål just nu är att klara en pull-up innan 40 (som hon fyller i december 2016).

3 Comments

  1. Äh, jag tycker du är grym!
    Och alla har svackor, men man får helt enkelt bestämma sig för att inte ha det 🙂
    Du får följa med och köra lite i Hammarbybacken någon gång, ger snabba resultat!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *