Måndagsträning utan Elin

Måndagarna med Elin är slut. Vi har ett träningstillfälle kvar, men det ligger på en torsdag så jag tänkte att det var lika bra att hitta ett nytt sätt att överleva veckans första dag redan idag, utan det fantastiska upplägget vi har haft på senaste. Så jag tränade. Med mig själv.

I morse vaknade jag i Örebro hos min bror, där jag har tillbringat helgen. Himla bra grej med brorsans förening är att de har fixat ett riktigt snajdigt gym i en källarlokal, med massor av utrustning. Min tatuering har läkt himla fint, så fint att jag faktiskt smög ner i gymmet redan i förrgår och tjyvtränade lite försiktigt samt poserade. Idag kändes inte tatueringen alls längre, så jag tog i ännu mer, både med träning och posering (se bildbevis).

Hade ett sjukt bra upplägg om jag får säga det själv. Bara övningar som är roliga, bara låtar som är fräsiga (i dag landade det på hip hop-listan). Började med uppvärmning till en låt (rodd och jogg), sedan lite, vahettere, lite rörlighetsövningar (?). Ni vet väderkvarn och ödlekrypningar över golvet och annat som öppnar upp den ena leden efter den andra. Och efter det: två övningar per fräsig låt, tio repetitioner på varje och så många upprepningar som hinns med innan låten tar slut. När Regulate med Warren G kom bestämde jag mig för att jag fick vila precis hela låten, för den är rätt tråkig och hör egentligen inte hemma på listan. Ändå tur att den kom där mitt i, för jag var himla trött då.

Exempel på övningar jag körde, för den hugade: hanging knee ups i ribbstolen (dock bara sju per repetition, för jäklar vad jobbiga de är), squats med gummiband under knäna, lunges med vikter, burpees (långsamt, för precis som hanging knee ups: asjobbiga), höftlyft på pilatesboll, axelpress med hantlar och monster walk. Ja och så boxades jag GIVETVIS med säcken lite. Och så lite vila och hämta andan mellan varje låt så klart, annars hade jag dött.

Typ femtio minuter träning. Sjukt jobbigt, men kul. Försökte posera lite coolt efter, men var för trött för att orka ha ett ansiktsuttryck. Återstår att se hur mycket av det här jag vågar göra i ett offentligt gym. Jag vet faktiskt inte. Vågar ni göra sådant här på offentliga gym och hur tog ni er i sådana fall över tröskeln?

Nu är jag hur som helst i Skåne. Brukar springa när jag är här, men känner inte att löpning är så himla prioriterat just nu. Vi får se hur träningsveckan blir. Har inte träning som mål när jag hälsar på familjen. Snarare soffhäng och stickning. I övermorgon ska jag i alla fall träffa the lost mama: Mirijam! HURRA!!

||||| Like It 2 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

4 Comments

  1. Vågar jag göra sånt på ett offentligt gym? Hell to the no. Jag har försökt övertala mig själv ända sen jag kom på att jag glömde träningsjackan i morse att det faktiskt visst går att springa på löpbandet på jobbets gym kl 17, när alla andra ändå har gått hem. Jag har aldrig i mitt liv sprungit på löpband. Jag är däremot van att springa utomhus. Jag har löparkläder och handduk med mig, och hade tänkt springa 4-5 km efter jobbet innan jag ska in till stan för att gå på teater, men som sagt, jackan ligger kvar hemma. Och med bara tre plusgrader springer jag inte utomhus i kortärmat. Så nu denna olidliga spänning – kommer jag ta mig över tröskeln till jobbets gym och bli av med löpbandsoskulden? Eller kommer jag cykla in till stan och sätta mig på ett café och vänta in teatern? Just nu är det omöjligt att veta. Jag VILL träna – men tänk om det är nån annan från jobbet i gymmet när jag kommer dit? Jag vet inte ens hur man startar löpbandet! Tänk om de tycker att jag inte har nåt där att göra… suck. denna jobbiga hjärna att handskas med.

    • Jag var också skiträdd för löpband innan jag testade. Mitt tips, om du vågar i väg (heja heja), är att börja riktigt lugnt och känna in hur det funkar. Jag gick i rask takt och höll i mig först, sedan släppte jag och joggade jättelångsamt innan jag kände att jag hade kontroll nog att öka på farten. Det brukar finnas en snabbstartknapp som du bara trycker igång, skit i de olika programmen först. Sedan ökar du allteftersom.

      Det är jobbigt att det ska vara så svårt med de psykologiska barriärerna. Jag vet inte varför jag är så rädd för att göra bort mig i ett gym. Vad är det värsta som kan hända liksom? Tror att de flesta är för upptagna av sina egna rädslor för att ens tänka på andra. Ändå känns det OERHÖRT svårt att våga iväg för att köra ett egenkomponerat pass.

  2. Jag gjorde det! 3 km löpband, med två (2) andra personer i samma lilla rum, en på löpbandet precis bredvid mig. Nästa gång går jag in i rummet med fria vikter och dominerar! (eh, nej, självklart inte, men jag kan tänka mig att springa löpband igen). 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *