Hej då obekväma januari – hej flåsiga februari

(null)Hur obekvämt blev det i januari för er? Jag är rätt imponerad över mig själv faktiskt. Sjutton gånger sju obekväma minuter blev det till slut. Tycker mig allt ha blivit starkare i armarna och magmusklerna, och pallar definitivt fler cirklar på rad nu än jag gjorde första dagarna i januari, då jag höll på att dö efter en.

Jag tycker att sjutton pass, trots planen om minst ett om dagen, var helt strålande gjort av mig med tanke på att vi fick magsjuka i familjen och min pms den här månaden var så illa att jag faktiskt trodde att jag höll på att bli utbränd på riktigt (läge att söka hjälp för det där kanske…), och bredvid de här minutrarna finns ju de oinräknade timmarna med all annan träning. MVG till träningen i januari, helt klart.

Hur som helst! Nu är det februari, appen är borta (blev galen på att man liksom började om efter tre missade pass) och broddarna på! Inspirerad av Katta åkte jag till Claes Ohlson i helgen och köpte springskobroddar, som jag testade i en decimeter slask igår. Det var ganska kul faktiskt! Extra kul att jag tog mig ut, trots att jag bestämt mig för att skita i det här med löpning ett tag. Alltså, att övervinna sina små hinder i vardagen – det är sådant som får mig att känna mig som Rambo. Nästa gång springer jag i bar överkropp, med patroner lindade kring brösten och gör actionrullningar i varje buske.

Givetvis blev jag skitsur över att jag inte klarade en mil, trots att jag hade bestämt mig för att “ta löpningen som den kommer” och inte bry mig så mycket om resultat, som att jag faktiskt gav mig ut. Men alltså när jag stod där i snödrivan och var på väg, drabbades jag av någon övertro på mina förmågor och ba “MILEN! RIMLIGT! JAG HAR STYRKETRÄNAT!”. Håhåjaja, vad jag ska hålla på jämt. Ganska långt från milen, men en helt okej runda. Tre kilometer snöhinder och modd, är ju bara det en prestation i sig! Och som sagt: det var roligt. Kanske är det terränglöpning jag ska ägna mig åt och inte asfalt? Februaris mål är i alla fall att upprätthålla tre träningspass i veckan. Personlig träning måndag, morgonträning onsdag och ett löppass på helgen. Känns rimligare än att fixa milen, efter att dels inte ha sprungit på ett halvår och dels aldrig har klarat det innan.

 

||||| Like It 1 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

3 Comments

  1. Jag hann bara med 7 pass innan alla sjukdomar tog mig i sitt grepp. Men jag hann med en del yoga också, och ett pass med Elin och ett pass i gymmet på jobbet. Så ändå godkänt, kan jag tycka, med tanke på att halva januari gick åt till sjukdomsmisär.

    Hakar på i din strävan efter tre pass i veckan under februari! Heja oss!

    • Helt klart godkänt! Det är ju inte bara det att man inte kan träna under själva sjukdomen, det tar ju flera dagar att återhämta sig efter!

      Glad att morgonträningen inte var idag, för AJ vilken träningsvärk!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *