När blir jag “en sådan som tränar”?

Jag har tänkt på det där ganska mycket på senaste. Vad krävs för att vara en sådan som tränar? Fick höra av en före detta kollega häromsistens att “du som tränar så himla mycket” och jag kände direkt att “njae, jag är väl knappast någon som tränar och verkligen inte SÅ himla mycket”. Så tråkigt typiskt mig. Varför skriver jag ens i en träningsblogg, om jag inte är en sådan som tränar kan man ju undra då.

Jag pratar rätt mycket om träning, men just nu blir det inte fler än två pass en bra vecka. Men det räcker ju!  Jag tränar ju uppenbarligen! Det som slår slint i min skalle, är att för mig är bilden av en “en sådan som tränar” någon som är betydligt bättre än jag och som gör det betydligt oftare än jag. I somras, när jag hade en ljuv period hemma hos mina föräldrar tränade jag varje dag. Då var jag sannerligen en sådan som tränade. Sedan kom värmen och då tränade jag inte alls.

Egentligen tycker jag att det spelar ganska så liten roll, vem som är “en sådan som tränar”. Utom när det kommer till att min bild av den som tränar gör att jag väljer bort saker. Som när det till exempel står i passbeskrivningen på gymmet att “viss träningsvana krävs” och jag genast känner att jag får skita i att boka passet, eftersom att jag inte är en sådan som tränar. Då tycker jag nog att jag egentligen borde skärpa mig, tänka på vad jag faktiskt gör och inse att till syvende och sist så är bilden av vem som tränar, en bild som jag äger och skapar av mig själv. Och den bilden är det också jag som får ändra till någon som tränar. Så banne mig. På torsdag SKA jag gå på det där sabla crossfit-insperarde passet jag har sneglat åt, men inte vågat boka, hela terminen. Jag ÄR en sådan som tränar. Bara inte lika ofta som dem som tränar mer än jag.

IMG_0184-e1418060466794-768x1024

||||| Like It 1 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

4 Comments

  1. Känner igen mej. Det är lite svårt att omvärdera den där bilden av sej själv. Samtidigt spelar det ju, som du skriver, egentligen ingen roll om det inte gör att en går miste om saker. Pepp till dej att boka det där passet! 🙂

    • Ja, det kanske är lättare för den som haft det med sig från småbarnsår än för oss som började träna lite senare i livet?

      Tack 🙂

  2. För mig var det tvärt om ett tag. Innan jag blev preggo var ju jag en sån som tränade. Jag gymmade, sprang, tränade boxning och spinning, gick på intensivjympa osv. Sen fortsatte jag att träna som preggo, men tog det betydligt lugnare. Men sen, när Elly var född, då tog det ganska lång tid innan jag fick rutin på träningen igen. Men jag såg mig ändå som en person som tränar mycket, för det där satt liksom så djupt i min identitet på nåt sätt.

    Jag ser f ö dig som en som tränar 🙂

    • Men åh! Vill inte du skriva ett gästinlägg om ditt träningsliv här? Vi har ett gästbloggarkonto, fast jag vet inte riktigt hur det funkar. Måste kolla med Katta. Om du vill alltså!

      Jag har nog aldrig fått in vanan så där bra, mer än periodvis. Tränade rätt regelbundet när jag pluggade. I alla fall under någon av terminerna 🙂

      Jag ska också börja göra det nu. Se mig som en som tränar alltså 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *