Sluta upp med dumheterna

image

Vet ni en sak? Jag har så himla dåligt träningssjälvförtroende. Alltså verkligen jättedåligt. Som till exempel när jag efter en springtur i lördags landade vid lekplatsen som ni ser på bild och passade på att testa att dra mig upp så där som jag sett att man kan göra för att jobba sig mot pull-ups. Tog ett par bilder med självutlösaren men vågade inte lägga upp bilderna någonstans för JAG GÖR BERGIS FEL OCH JAG VILL INTE FÅ FÖRMANINGAR.

Eller som när jag gymmar på jobbgymmet som överlag är ganska tomt, och jag får sällskap och direkt känner att jag är i vägen och inte borde vara där och ta upp plats för dom som tränar PÅ RIKTIGT.

Eller när jag känner mig vilsen bland de fria vikterna och det kommer någon annan som ska använda dem avslutar jag snabbt i andan: nej men inte ska väl jag….

Detta stör mig något enormt. Ja. Ibland blir det fel, men det är inte hela världen. Och jo, jag har samma rätt till gymmet som någon som sprang tjurruset för ett par veckor sedan. Och faktiskt så kan jag visst stå och ta upp plats bland vikterna, för jag vet (typ) vad jag gör och även om jag inte alltid vet så måste en ju få en chans att lära sig.

Måste sluta med dessa dumheter. Så är det bara.

||||| Like It 3 Gilla |||||

Katarina

Katarina fick sitt tredje barn i september 2013 och fick höra av en vikarierande barnmorska på MVC att hennes magmuskler nog gett upp vid det här laget, men efter ihärdig rehabträning så hittade hon de där magmusklerna (de hade inte gett upp helt, faktiskt). I augusti 2015 sprang Katta Tough Viking tillsammans med Märta - FUCK YEAH! Hon är en tatuerad statstjänsteman vars mål just nu är att klara en pull-up innan 40 (som hon fyller i december 2016).

3 Comments

  1. men åh!! vad jag känner igen mig i det där! jag är precis likadan. Och jag har tjatat och tjatat på en kompis att han skulle springa tillsammans med mig, och faktiskt vågat säga till honom att jag inte springer så snabbt, och han bara “ok, vi kör i ditt tempo, jag drar dig om du behöver det” och när vi väl möts vid spåret är min första kommentar “fast du får springa själv, du behöver inte vänta på mig”… då blev han arg. och så sprang vi tillsammans. och båda tyckte att det var kul. och sen vågade jag i alla fall inte springa tillsammans med honom igen.

    och så bokade jag ett bodypumppass i jobbets gympasal, som jag avbokade igen “för jag ska väl inte vara i vägen för de andra som brukar gå”.

    nej, vi får sluta upp med det här dåliga träningssjälvförtroendet! jag är så oändligt tacksam för den här bloggen! Du och dina “kollegor” är så generösa med att dela med er av både stort och smått och pepp och depp, och det hjälper oss andra stackare med dåligt självförtroende. Tack!!

  2. Ojsan hoppsan så mycket jag känner igen mig i det här.
    Skkönt ändå att en inte är ensam om att känna såhär.

  3. Det är liksom som att vi som missade att lära oss att vara sportiga innan vi gick ut grundskolan för evigt känner att vi ska flytta på oss och ge plats till de som tränar “på riktigt”. Känner verkligen igen mig. Sväljer en extra gång innan jag säger “jag är löpare”. Laddar upp mentalt, tar ett djupt andetag och aktiverar skygglapparna innan jag går in på gymmets fria-vikter-del. Det är som att det är livsfarligt (ryggskott, sträckningar, diskbråck OJOJOJ AKTA SÅ DU INTE SKADAR DIG!!) att lyfta en hantel fel, men att släpa hem 2 femtonkiloskassar från affären tre gånger i veckan tillhör vardagen. Du är så bra på att sätta ord på det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *