Det där jädra pusslandet

sovvagrareDetta med att plötsligt ha ett barn som VÄGRAR att sova själv på kvällarna och nätterna, och bara, FAKTISKT BARA, kan sova om ens arm ligger fastkilad under honom för annars tänker han minsann skrika så väggarna skakar och barnen tre kvarter bort vaknar, sånt kan faktiskt påverka så himla mycket. Som till exempel att jag inte kan äta chirre när jag är sugen på det (eftersom chirren är nere i vardagsrummet och jag och min fastkilade arm är uppe i sovrummet). Eller som till exempel att jag inte hinner plugga något över huvud taget på kvällarna till kursen jag läser (eftersom det är jättesvårt att skriva laborationer och bläddra i 400 sidor tjocka böcker nere i köket när ens ena arm ligger fastkilad under ett barn i sovrummet) (ja, och resten av kroppen ligger ju där också, på grund av sitter ihop med den fastkilade armen) (än så länge, för jag HAR övervägt att såga av den och lämna den uppe i sovrummet). . Och eftersom jag inte hinner läsa på kvällarna måste jag försöka läsa på mornarna INNAN jobbet och tja, då krockar det ju lite med min morgonträning. Om man med “lite” menar frontalkrockar med en rejäl och högljudd smäll.

Alltså GAH! Att det ska vara så himla svårt att pussla ihop alla bitar ibland. OK, visst, jag förstår att det kanske inte ÄR en rimlig ekvation att vara småbarnsförälder, jobba heltid och plugga halvtid på en och samma gång, men jag vill jobba heltid, och om jag inte pluggar deltid så kommer jag aldrig att kunna ta ut en examen och om jag inte har en examen så känns det lite som att jag på sikt kommer att fastna. Och det vore ju tråkigt.

På önskelistan just nu: tid, pengar och en PT. Vill så förtvivlat gärna ha en PT. Men jag vill också förtvivlat gärna tatuera mig en massa.

Ehm, handlade detta ens om träning, undrar ni. Och jo, det gör det väl. Tror jag. För ibland är det fan assvårt att hinna med allt man vill när man har barn och jobb och sånt. Och en av de sakerna är träningen. Men okej. Om jag pluggar i arla morgonstund så kan jag väl få kosta på mig ett förmiddagspass i gymmet? Det kan jag väl vara värd?

||||| Like It 1 Gilla |||||

Katarina

Katarina fick sitt tredje barn i september 2013 och fick höra av en vikarierande barnmorska på MVC att hennes magmuskler nog gett upp vid det här laget, men efter ihärdig rehabträning så hittade hon de där magmusklerna (de hade inte gett upp helt, faktiskt). I augusti 2015 sprang Katta Tough Viking tillsammans med Märta - FUCK YEAH! Hon är en tatuerad statstjänsteman vars mål just nu är att klara en pull-up innan 40 (som hon fyller i december 2016).

4 Comments

  1. Känner så igen mig. Jobbar 80% för att ha en pluggdag. Men alla pluggdagar sofar blir vabbdagar och jag halkar mer och mer efter. Ångest! Det är ett helvete att plugga och jobba. Dessutom har jag 1.5 år kvar av utbildningen

    • Ja fy fan. Jag har både b- och c-kurs kvar (läser b-kursen just nu) och börjar undra om det är värt all ångest och stress. Urk!

  2. Hehe, hade också tänkt att skriva om det här med tid… men har ironiskt nog inte hunnit.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *