Om jag har kutat? Ja. Har även förgåtts av värmen som alla andra.

picstitch

Inför min Norrlandsvistelse fick jag en utmaning av min wingwoman i Assmountain runners, Linnéa. Eller ja, HON fick ju först en utmaning av mig när hon var i Dalarna, “Du borde springa lika långt som Vasaloppet när du är där!” sms:ade jag glatt och hon ba: OKEJ! *sprang nio mil på två veckor*

Min utmaning var lite mer modest, 35 km på tio dagar, men å andra sidan hade Linnéa en medeldygnstemperatur på 13 grader medan jag hade en på runt 27 (obs, inte ens överdrift!) plus att hennes kutande är aningens mer strukturerat samt att hon inte födde barn för elva månader sedan osv. Skit samma, jag sprang i alla fall mina 35 semesterkilometer, fördelat på 5, 5, 13(!), 5 och 7 kilometer. Det var jättejobbigt. Tror att de där 13 och 5 i mitten var lättast men de andra var så sjukt varma och svettiga. Och kvava. Och lite mer svettiga. Se bildbevis längst upp till vänster på bilden.

Mitt tips för dagen är alltså att skaffa en löpkompis och be om en utmaning. Se till att ha en rimlig kompis som sätter rimliga mål bara, annars blir det tråkigt. Det var en ganska fin känsla att få sms:a iväg ett “35.36 kilometer, DONE!” efter min sista runda och det var jäkligt kul att planera lite på vilka sträckor jag skulle springa istället för att bara tänka att jag skulle jogga med jämna mellanrum. Synd att det blir tre halvmilar bara, hade hellre gjort någon blodsmak i munnen-snabb tre och någon mil, men det får bli nästa gång. Den här värmen är för övrigt inget vidare att springa i, till och med när jag stack ut vid 7-tiden på morgnarna så ville min kropp vända efter de första tusen metrarna. Men det är väl det som tränar pannbenet.

13 kilometer är för övrigt det näst längsta jag någonsin sprungit i hela mitt liv, YEY ME!

||||| Like It 4 Gilla |||||

Mirijam

Mirijam födde sitt första barn i slutet av augusti 2013 och var före den graviditeten i vad som lite blygsamt skulle kunna beskrivas som "sitt livs form". Men efter graviditeten – not so much. Men – det hindrade henne inte från att tio månader senare bli gravid igen och med en aldrig sovande lillasyster född i april 2015 är nu är vardagen en ständig kamp mellan extremtröttma, träningspepp och soffhäng. Mirijam är före detta journalist men numera tatueringsborttagare och driver studion A Bushel & a Peck i Malmö och gillar löpning, adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Och internet.

2 Comments

  1. Alltså, jag älskar den här bloggen! Jag är omgiven av släktingar och vänner som är såna där långdistansare och får väldigt ofta mindervärdekomplex när jag har kämpat mig igenom 5 km i 7-minuterstempo och maken bara “äh, jag tog en liten skön träningsrunda på 2,2 mil igår på under två timmar”. Men då går jag in och läser här. Och känner att det finns fler som kämpar, på sin egen nivå. Jag vet att man bara ska jämföra med sig själv, och varje sprungen kilometer är en sprungen kilometer, men ibland är det jobbigt och tungt att det verkar gå så lätt för alla andra. Och jag är så innerligt tacksam att du och ni andra delar med er, både när det är tungt och när det går lätt!! Bara det att höra att 13 kilometer ÄR ovanligt långt, tack!! Det är jättepeppande att läsa! Och det där med att utmana en kompis på en hög kilometer inom en ett antal dagar lät som en toppenidé! Det ska jag också göra. 🙂

    • Åh, tack för pepp! Det är väl det som är lite tanken bakom vår träning, alltså både jag, Katta och Sofia tävlar ju bara mot oss själva och är oftast bra på att påpeka att man ska träna för sin egen skull och ha egna mål som passar i ens vardag. Vissa vill orka gå med barnen till förskolan istället för att ta bilen, andra vill springa ultra och tycker att mina 13 kilometer är mesigt, vi är alla olika. Själv är jag sjukt nöjd med att kunna springa så långt. EN KOMMA TRE MIL LIKSOM, det är ju hur många meter som helst att ta sig igenom.

      Och JA, utmaning är verkligen jättekul, gört!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *