Träningssyfte: egen tid

wpid-dsc_2557.jpg

Jag har, som ni vet, sprungit lite senaste åren. Eller, jag sprang sommaren och hösten 2012, sedan började jag så smått igen i slutet av mars men kom av mig ganska snart eftersom vårt hus, som ni också vet, har varit fyllt till bredden av sjuka barn och sjuk mamma. När jag väl gett mig ut har jag gett mig ut med avsikten att springa i en dryg halvtimme och hur långt jag tar mig, det vet jag först när jag är hemma igen. Eller, jag vet ju på ett ungefär eftersom det är er eller mindre samma vägar jag springer. Och det landar alltid på dryga 3,7 kilometer. Inte mer, ibland mindre.

Jag är ganska dålig på att springa faktiskt. Jag har nog helt fel steg, säckig hållning och det går ganska långsamt. Jag tycker det är jobbigt och, till skillnad från för två år sedan, gör jag det med viss motvilja just nu och därmed hyfsat sällan. Oftast kommer jag ut i jakt på lite egen tid från denna cirkus som är Casa Katta.

Alltså, jag vill ju också gärna vara den som susar fram (ja, jag tittar på er, fellow MiM-are, på Onekligen, på Linnéa och på resten av världen som springer om mig) och jag tycker verkligen om tanken på att springa men jag har uppenbarligen fastnat i 3.7-kilometersland (obs: med ett par hundra meters gång mitt i för att minska min dödslängtan) och behöver väl backträna eller springa intervaller eller något för det känns lite fesigt att hela tiden harva runt på samma samma samma och inte riktigt få känna sig som en vinnare som gör framsteg.

Ja ja. Oavsett så är ju löpning den absolut smidigaste träningsformen för mig just nu, och stora ungen har precis börjat med C25K (med en morot av pengar dinglandes vid målet för att han helt enkelt ska röra lite på sig nu i sommar istället för att bara och enbart gejma). Så jag fortsätter väl. Googlar fram något om att öka farten och distansen eller så.

Det blir nog bra.

 

||||| Like It 2 Gilla |||||

Katarina

Katarina fick sitt tredje barn i september 2013 och fick höra av en vikarierande barnmorska på MVC att hennes magmuskler nog gett upp vid det här laget, men efter ihärdig rehabträning så hittade hon de där magmusklerna (de hade inte gett upp helt, faktiskt). I augusti 2015 sprang Katta Tough Viking tillsammans med Märta - FUCK YEAH! Hon är en tatuerad statstjänsteman vars mål just nu är att klara en pull-up innan 40 (som hon fyller i december 2016).

5 Comments

  1. Jag har också kommit av mig och det går mycket längre tid mellan löppassen än förr i tiden. Det jag märker är att varje “förstapass”, alltså första löpturen efter uppehåll går alltid skittrögt och är skittråkig. Däremot brukar pass två gå förvånansvärt bra, bara det blir ett pass två, ger gärna upp efter det där skittråkiga passet. Så jag satsar på att försöka få in en rutin där jag springer mera regelbundet. Återstår att se när jag kommer lyckas med det dock. :/

  2. Hallå du fick barn för mindre än ett år sedan! Jämför dig inte med kvinnor som ligger flera år framåt i återhämtningen efter grav/förlossning. Det tar tid!! Du är grym som orkar 3,7! Grym!!

  3. http://Www.rohnischrunningschool.se
    Jag kör det själv just nu, skitbra – tre pass i veckan.
    Börja med att göra ett Coopertest (så långt du kommer på 12 min) o se vilken du ska följa.
    Vi kan peppa varandra! Kram en som inte heller blivit en löpare fast provat då o då sen 2012

  4. Men hallå, testa löpcoach! Och då menar jag inte för att bli “snabb” eller något annat oviktigt, utan för att få hjälp med bra och snäll hållning om du till exempel känner dig säckig. Att få mer stuns gör uuuunder för orken, det kan jag intyga. Och lusten. Och återhämtningen…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *