Ur svackan, in i peppen

Gosse vilken svacka jag har varit i på senaste. När det kommer till löpning vill säga – yoga och kettlebellsen har gått strålande, men löpningen har liksom bara inte funkat. Förra fredagen orkade jag fantastiska 240 meter innan jag insåg att det bara inte gick. Så jag lade av och promenerade en sväng. Jag hatar verkligen att gå fort, så det var knappast någon powerwalk heller, men jag fick i alla fall frisk luft.

Jag har sprungit några smårundor efter det, men liksom inte har haft springet i benen så det har inte varit så kul. Men idag var det annorlunda. Trots (eller kanske tack vare?) en diet på påskmust och Anthon Berg-choklad lyckades jag springa fem kilometer på rekordtid. SÅ jäkla skönt. Och vet ni vad jag tänkte på? Att nästa gång jag hamnar i en svacka så ska jag komma ihåg följande:

  1. Välj. Antingen tid eller distans. Två snabba kilometer eller en långsam halvmil eller vad det nu är för distans som funkar. Det går inte att briljera varje gång.
  2. Kör intervaller. Det är mycket lättare att orka än en lång sträcka av bara jogg och mycket roligare än att behöva ge upp.
  3. Hitta din mentala pepp. Jag blir asglad av att ha satt en distans och inse att jag kommit halvvägs, men blir bara obstinat om jag ska börja kolla efter riktmärken och tänka att “orkar jag bara till den lyktstolpen så får jag gå/vända/vila”. Jag blir sjukt pepp av att tänka på att jag springer ett lopp. Eller av bilden att jag är ute och dansar till just den låten som spelas nu. Eller att jag sjunger karaoke och alla tycker att jag är jättetuff (nej, ingen har någonsin tyckt att jag har varit tuff – det är därför jag måste fantisera om det). Till exempel.
  4. Hitta din hjälpande pepp. I mitt fall: musiken. Den är nästan lika avgörande som dagsformen. Min kompis lyssnar däremot på ljudböcker och en annan vän blir peppad av att bara få lyssna på naturen istället för på alla ljud hemma.
  5. Tänk inte på den skitjobbiga backen som kommer längre fram. Ta den när den kommer, eller välj en mindre krävande väg när du är i svackan.
  6. Skit i utmaningar. Fokusera på att ta dig ut och runt, inte på att slå rekord eller fixa någon jäkla hallonsnårsterräng.
  7. Skit i de där sju kilometrarna som du briljerade med för en månad sedan. Det är värdelöst att jämföra sig med sig själv från ett tillfälle då man var i toppform, när man av en eller annan anledning befinner sig i en svacka.
  8. Det är okej att gå när det känns tungt. Herregudrun – det är bara löpning och förr eller senare kommer formen tillbaka.
  9. Dagsformen är sjuhuhuuukt avgörande. Glöm aldrig det. På riktigt Sofia – GLÖM inte det! En dålig dag, eller ens två dåliga veckor, innebär inte att löpningen är körd för all framtid.
  10. Går det verkligen inte? Gör något annat ett tag.

20140418-200401.jpg

Ja visst är det lätt att vara förnumstig när man råkar vara i form? Hur som helst. Hur gör och tänker ni när ni hamnar i svackor?

||||| Like It 1 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

12 Comments

  1. Kan inte kommentera på din riktiga blogg, så kör här istället.
    Tipsar om Dollarstores trosor, de har ett par modeller med en enda söm. Mina favoriter är röd/svart-randiga och blå/svar-randiga. Stretchiga, täcker skinkorna, håller ordning på stussen och formar den snyggt också! Helt frälst.
    Har vanligtvis strl 38-40, men tar alltid Large för dessa trosor, supersöna!
    Hipstermodell.

    För övrigt använder jag appen Zombies 5k för löpträning för att springa 5km. Över 12 veckor lär man sig löpa och får en fantastisk apokalyptisk interaktiv upplevelse på köpet. Är på vecka 3 just nu 🙂

    • TACK! Älskar ränder som täcker skinkorna 🙂

      Och ja just ja! Hade helt glömt bort den appen. Måste testa!

      Samt: nu tror jag att min andra blog funkar igen. Efter helt sjukt mycket strul under alldeles för lång tid.

  2. Här kommer lite löööv till er alla tre! Tack för all inspiration och pepp ni delar med er av via den här bloggen. För att ni skriver om när det inte flyter på lika bra men om hur ni tar er igenom det. Och för att ni visar hur kul och befriande träning kan vara!

    Försökte mig på den där plankutmaningen i höstas och den gick i ärlighetens namn sådär. Efter det har jag ändå kämpat på.. med mammamage-appen, övningar från naprapaten och så långa barnvagnspromenader såklart. Och sedan tipsade ni om Elmina och PT-online och med hjälp av henne börjar jag verkligen vara något på spåret nu. Jag har sprungit! Jag som aldrig tidigare ens klarat av tanken på att ge mig på löpning sprang igår 7 km! Och det var roligt! Nästan så att jag inte tror det själv.

    Så hörrni. Jag ville bara tala om att jag tycker ni är himla bra och att Move it Mama-bloggen sprider massa härlig energi!

    P.S Det kan vara så att jag är en aning hög på träningsendorfiner när jag skriver detta. Men ändå!

  3. Musik är min grej också, så jag tänker på hur jäkla härligt det är att vara ute i friska luften och bara lyssna på peppig musik. Plus att jag tar tillfällen i akt och bara sticker ut, utan att tänka. Ska jag planera in en tid är det så himla mycket lättare att börja tänka och känna efter och då blir jag automatiskt opepp. Ibland får man ju sådana där oväntade tillfällen då det helt plötsligt uppenbarar sig lagom mängd ledig tid och för mig är de tillfällena de bästa träningstillfällena.

    Och! Jag brukar hela tiden försöka vara snäll mot mig själv när jag springer. Tänker att det är bättre att portionera ut orken i lagoma doser så jag orkar rutten runt, så går det skittrögt så springer jag i stort sett i slow motion. Har märkt att jag känner den där kurk-känslan efter typ 3-4 km (alltid!), men tar jag bara det lite lugnare då så kommer jag igång igen. Sådana saker är bra att ha i huvudet också, tycker jag.

    Sedan hjälper det ju naturligtvis att jag gillar att springa. Jag vet att jag kommer att njuta bara jag kommer ut och iväg. Kanske inte hela vägen, men någon gång under rutten kommer den där euforiska känslan. Då är det naturligtvis lättare att ta sig ut.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *