Önskeinlägg om fallskärmshoppning

Sofia ville ha ett inlägg om hoppning med motiveringen “jag skulle aldrig våga själv så jag behöver andra människor att leva igenom”. Och jag är inte den som är den, så här kommer det ett inlägg!

I år är det tio år sedan jag gick fallskärmskurs på Skånes fallskärmsklubb och fick mitt cert.

TIO ÅR!

Det känns verkligen helt galet. Dock har jag inte hoppat så himla mycket, ett år förnyade jag inte ens min licens och de senaste… fem kanske, åren har jag varit så oerhört splittrad inför hoppningens vara eller icke vara. Fick dock en boost förrförra året men så blev jag gravid och hoppade ingenting alls förra sommaren. Totalt har jag bara strax över 300 hopp, vilket folk brukar reagera på med HERREGUD SÅ MÅNGA!?! medan icke-hoppande människor säger WHAT, BARA 300 HOPP PÅ TIO ÅR? Som en jämförelse kan jag säga att jag gjorde 120 hopp under min första säsong, så där får man ju en hint om hur sporadiskt jag verkligen hoppat de senaste åren. Men jag kan inte riktigt slita mig.

9619_164758996095_3193965_n

Ett fallskärmshopp tar ungefär en minut från att du lämnar planet till dess att du drar din skärm. Och det krävs många enminutare för att bli duktig på något. Och det krävs mycket annat också, pengar, tid och fint väder till exempel, fallskärmshoppning är verkligen en värdelös hobby just eftersom det krävs så oerhört mycket engagemang för att bli duktig. Värdelös men löjligt kul.

25534_368466832747_3516556_n

I går var det hoppstart på klubben och vädret bjöd på sol, blå himmel och tio plus. Så här såg det ut när jag gjorde årsförsta 2010, inte riktigt samma sak… Jag har varit med när planet har lyft för första gången för säsongen tre gånger, men nu för tiden börjar jag inte hoppa förrän i… juni kanske? Det är ganska kallt uppe i himlen en bra bit in på säsongen!

4308_99412946095_2573839_n

Här är jag och Carolina när vi spexar loss lite och gör en rodeo. Och det är ju spexet som är roligast med hoppningen, i alla fall om man frågar mig. Carolina är lite mer seriös, hoppade med landslaget förra året och är i detta nu i USA och ska vara med och sätta världsrekord!

226521_5279371095_5793_n

7021_157739567747_2821451_n

10231_184160876095_1997845_n

Roligast är att hoppa från luftballong och att vara med på uppvisning. Det gör man ju dock inte så himla ofta tyvärr. Och för båda grejerna krävs det ju att man har en viss certbehörighet som grundar sig på vad man gör varje säsong och med min ströhoppning har jag nog halkat ner något snäpp de senaste åren.

35548_10150228082720010_785511_n

Mer skojhopp, från något av alla stora midsommarboogien som vi anordnat på klubben. Det är jag i rött, ståendes med ryggen mot kameran. Älskar proportionerna i den här bilden, man förstår verkligen hur det ser ut när man är där uppe.

230852_5279341095_4919_n

Förra året hoppade jag ingenting eftersom jag var gravid men året före det fick jag upp peppen en del igen. Jag sålde ju min utrustning för att köpa en motorcykel för något år sedan så jag har inga egna grejer, men jag tänker att jag ska låna/hyra någons grejer så länge tills jag bestämt mig för hur jag ska göra med hoppningen framöver i livet. Det ÄR ju världens roligaste hobby, men den kräver så mycket tid som jag inte vet om jag är beredd att lägga framöver. Och att fortsätta ströhoppa med lånade grejer som jag gör nu, det känns inte jättesafe, det krävs ju lite kontinuitet för att hålla igång på ett säkert sätt.

Ska förnya certet kommande vecka, och sedan får vi se vad den här säsongen ger, peppad till tusen är jag i alla fall! Här hittar du alla inlägg jag skrivit om fallskärmshoppning på min vanliga blogg.

Lite snabbfakta

  • Man hoppar från 4000 meter och drar skärmen på ungefär 1000 meters höjd.
  • Vi på SFK hoppar från en DeHavilland Beaver som tar tio hoppare till uthoppshöjd på en kvart.
  • Man hänger under skärmen i ungefär fem minuter innan man landar.
  • Ja, man kan styra exakt var man vill landa.
  • Man åker INTE uppåt när man drar skärmen, det är en synvilla eftersom kameramannen-/kvinnan som filmar fortsätter falla.
  • Det heter inte “dra i snöret”, det heter att man drar sin skärm.
  • Nej, det är inte farligt om man gör som man ska.
  • Ja, man kan andas i frifall.
  • Det finns många olika grenar inom hoppningen, här kan du läsa mer om dom.
  • Så här går det till när man går kurs. Och nej, man hoppar inte tandem först, man hoppar själv direkt. Här hittar du närmsta klubb om du är sugen!

||||| Like It 3 Gilla |||||

Mirijam

Mirijam födde sitt första barn i slutet av augusti 2013 och var före den graviditeten i vad som lite blygsamt skulle kunna beskrivas som "sitt livs form". Men efter graviditeten – not so much. Men – det hindrade henne inte från att tio månader senare bli gravid igen och med en aldrig sovande lillasyster född i april 2015 är nu är vardagen en ständig kamp mellan extremtröttma, träningspepp och soffhäng. Mirijam är före detta journalist men numera tatueringsborttagare och driver studion A Bushel & a Peck i Malmö och gillar löpning, adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Och internet.

3 Comments

  1. Fan vad du är tuff! Haha jag får alltså svindel bara av att läsa detta. Jag tänker mig att om jag skulle hoppa så skulle jag förmodligen slå i någon så att jag får spinn och snurrar iväg till ett annat landskap. Minst. Eller så har någon packat skärmen fel. Eller så hakar den upp sig. Eller så fastnar jag i propellern. Ja du vet. Vilket sannolikt scenario som helst skulle kunna inträffa!

    • Nej det skulle du inte, för ingen skulle ha släppt upp dig i planet om du inte hade lärt dig det du skulle kunna innan det var dags för första hoppet 🙂 Och den där “någon” är du, tro inte att någon annan ska packa dina grejer, det gör man själv.

      Världens bästa sport för att boosta självkänslan alltså, det är ju något visst med att rädda livet på sig själv flera gånger om dagen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *