Titta jag springer!

Alltså, lite antiklimax när Spotify har gjort Break ya neck med Busta Rhymes barnvänlig så att hela låten består av hyshningar och väsande istället för tuffa ord som “shit” och “biatches”. Nu är jag i och för sig inte någon förespråkare av just “biatch” men jag springer faktiskt lite snabbare av att höra någon skrika “break your fucking neck biatches” framför “nod your friggin head boiii”. Men så låter det nu och det tyckte väl jag kändes lite… mjeeeeh.

Anyhoodles! Sprang på löpband för fjärde gången i mitt liv och tredje gången sedan i torsdags idag. Första gången jag sprang på band tyckte jag att det var så tråkigt att jag vill stämma någon. På riktigt. När jag var säker på att jag hade sprungit minst två kilometer hade jag inte ens kommit en halv. Idag var det däremot roligt och faktiskt ganska häftigt att se spegelbilden i glasrutan mitt emot och inse att det är JAG som springer där oavbrutet i trettio minuter. Det var inte alls särskilt länge sedan som den prestationen var helt otänkbar i mitt liv.

Jag kommer ihåg när Katta startade gruppen Titta vi springer på Facebook (är den fortfarande aktiv förresten?) och några som använde sig av samma träningsschema för att lära sig springa fem kilometer diskuterade hur de skulle orka springa oavbrutet i åtta minuter och jag, som växlade mellan att gå och springa varannan minut på den tiden, tyckte att åtta minuter springtid lät ungefär lika långt som en timme vanlig tid. Det var 2012. Och nu ba, svänger in på gymmet efter jobbet, springer en halvtimme, får ett bad case of löparmage (tmi?), drar hem och lagar en indisk gryta med mixade cashewnötter och orkar stå upp, utan att dö, medan jag gör den. Så jäkla skönt att bara ta bilden jag har haft av mig själv som någon som inte motionerar och riva den till små, jäkla bitar. Och springa på dem. Jättelänge. Break that friggin picture boiii!

Ofattbart att jag tagit mig ända hit. I en ålder av trettiofem dessutom. Himla glad att jag gjort det. Hur går det för er andra? Lyckas ni hitta någon motivation så här i vintertid?

20140121-201146.jpg

||||| Like It 2 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

10 Comments

  1. High five!
    Förresten Sofia, jag kan inte kommentera på din vanliga blogg! Har försökt både igår och idag!

    • High five!

      Men? Skandal! Jag älskar ju kommentarer – varför gör bloggen så? Spelar det någon roll vilken läsare du har kanske? Jag kör explorer på jobbet och där muppar sig sidan jättemycket.

    • Vad roligt ändå! Såg nu att det är 95 medlemmar. Jag började tycka för synd om mig själv när jag fick benhinneinflammation för att klara av peppgrupper där andra gjorde framsteg. Var med i flera stycken som jag självömkande gick ur. Otroligt moget av mig, jag vet.

  2. High five på att springa. Low jävla five på löparmage, hatar’t! Har fått avbryta pass och gå hem, eh, knipandes, när det varit som värst. Ursäkta TMI.

    • Haha, hear hear. Alltså jag hade ju läst om den där jäkla löparmagen innan, men varit lyckligt förskonad.

  3. Jag med, 30 minuter intervaller!
    och: det hjälper mej att läsa hos er, även om jag aldrig kommenterar (utom nu då!). När det går tungt läser jag lite mer och så tar jag mej i nacken!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *