“Du har en dålig attityd till ämnet idrott”

climbthattree

– Du har en dålig attityd till ämnet idrott.

Så förklarade min idrottslärare ettan jag fick i betyg när jag slutade åttan. Det här var på den tiden som man fick betyg först i åttan och en etta var det sämsta du kunde få, om du inte fick ett sträck vill säga, för det var ännu värre. Jag kan inte påstå att jag minns betygskriterierna med en etta, det var inte ett rättvist betyg. Inte ens en tvåa hade varit rättvist. Jag är nämligen till denna dag övertygad om att jag var värd en trea.

Nej, jag var inte den som hoppade jämfota av lycka när det var dags att svida om till gympakläderna. Jo, jag hade kanske mensvärk lite oftare än vad som var brukligt, och det kan också hända att jag glömde kläderna hemma lite då och då. Överlag skulle jag nog säga att min inställning till gympa var exakt samma som mina vänners inställning – samma vänner som fick fyror eftersom de råkade spela handboll på sin fritid och därför kunde briljera på de tre idrottslektionerna då vi hade just handboll under läsåret. Annars glömde de kläderna hemma och hade mensvärk precis lika ofta som mig – och de hoppade definitivt inte jämfota av pepp när det vankades idrott.

Men jag idrottade inte på fritiden. Jag spelade musik på min bandspelare och på trummorna och senare basen i replokalen. Jag färgade håret svart rött, kycklinggult (hemmablonderingar = dömda att misslyckas) och hade på mig trasiga jeans. Jag gick på konserter och spelade på små scener på olika ungdomsgårdar runt om i Stockholmsområdet. Jag var ju en muuuusiker, for crying out loud, inte en idrottskvinna.

Jag tror inte jag uppvisade en mer negativ attityd än någon annan, men jag tror att den idrottslärare jag hade i åttan (Andreas, hette han, och var nog inte äldre än 22) aldrig såg mig på lektionerna eftersom jag inte utmärkte mig, och när det var dags för betygsättning så dömde han nog helt enkelt hunden efter håren. Mina hår sa att jag var en störig person som var ointresserad av idrott. Grejen är att jag var inte störig alls, jag var hur snäll som helst och ville inget hellre än att synas, men jag kunde inte synas genom att briljera på skolgympan och eftersom jag inte stack ut på rätt sätt – tja, jag antar att det var därför jag fick min etta. Ett betyg som naturligtvis borde ha överklagats, men jag visste att vi skulle få ny lärare i nian så jag brydde mig inte om att bråka.

Vi fick en ny lärare. Klasse. Eller om det var Kurre. Han såg mig lite mer. Men när nian kom kunde jag inte bry mig mindre. Jag dejtade en 28-åring som kallades för Fimpen och drack marinella tills jag spydde. Ibland tränade jag lite hemma och drömde om armar som Linda Hamilton i T2, men för det mesta gjorde jag något annat. Jag fick en tvåa i gympa, och var rätt nöjd med det. Jag blev aldrig vald allra sist, det var väl reserverat åt någon annan med färre kompisar, och jag tyckte brännboll och styrketräning var ganska kul, så det var ju ändå inte total misär. I gymnasiet fick jag till och med en trea, av en lärare som absolut inte kunde förstå hur jag hade kunnat få en etta två år tidigare. Min attityd hade inte förändrats nämnvärt, men läraren såg mig i alla fall.

Linna skrev för några år sedan om skolidrotten som första delen av sin fenomenala träningsskola – mycket bra läsning. För jo, skolgympan påverkade mig enormt negativt och det var först efter jag fyllde trettio som jag kom på att träning inte alls är som de där timmarna i den fotsvettsluktande skolgympasalen. Jag kom på att det till och med kan vara kul. Vem hade kunnat ana?

ung2

Från 7:an till 9:an (vänster till höger)

Läs även Sofias inlägg om skolgympan!

||||| Like It 3 Gilla |||||

Katarina

Katarina fick sitt tredje barn i september 2013 och fick höra av en vikarierande barnmorska på MVC att hennes magmuskler nog gett upp vid det här laget, men efter ihärdig rehabträning så hittade hon de där magmusklerna (de hade inte gett upp helt, faktiskt). I augusti 2015 sprang Katta Tough Viking tillsammans med Märta - FUCK YEAH! Hon är en tatuerad statstjänsteman vars mål just nu är att klara en pull-up innan 40 (som hon fyller i december 2016).

4 Comments

  1. Hej!

    Nu går jag OT från inlägget, men måste slänga iväg en fråga. Lillebror har precis fyllt tre månader och jag har skaffat träningskort för första gången på… Låt oss säga att det var ett tag sen. Jag är peppad till tusen, men lite brydd över det här med klädemanget. Hur kombinerar man träningskläder med amningstuttar? Blotta tanken på en tight sport-bh ger mig mjölkstockning, men att försöka mig på någon form av träning som inbegriper rörelse utan rejält stöd känns också nghhhfllbröö. Så att säga.

    /Karin

  2. Tack! På riktigt tack för det här inlägget och för det som Sofia skrev också. Jag hatade också skolidrotten, så mycket att jag utbildade mig till idrottslärare. Toppenbra att du tar upp det allra viktigaste, att man måste måste MÅSTE se eleverna som de individer de är.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *