Mothers little helper

Så här ser han ut. Den entusiastiska lilla hjälpredan som åker snålskjuts på mina sit ups och tror att plankan bara är ett uttryck för att leka häst. Om vi säger som så här: han är väldigt rar, men det är helt och hållet omöjligt att försöka göra en så kallad superman med 11 kilos entusiastisk och vilt fnissande vikt på benen.

174

Den här bilden är för övrigt från i mars. Om ni tittar till vänster på bilden så ser ni att jag prioriterade träning framför disk då. Det var smart. Sedan jag började jobba heltid har jag blivit asdålig på att prioritera – jag tycker liksom att jag ska hinna med allt, vilket så klart är helt sanslöst dumt. Det tycker min kropp också, så den har sagt ifrån. Det jag trodde var magsjuka var visst magkatarr deluxe. Alla de där kraven, som jag inte ens har märkt att jag har satt på mig själv, gjorde att kroppen ba NEJ – det räcker nu. Och ja – det tycker faktiskt jag med. Nu måste jag börja andas igen.

Det är så klart bra att träna som en form av avslappning, men ibland kan det vara viktigt att ta en stund över till att sätta sig ner i soffan och sortera tankarna också. Eller kanske bara känna efter hur pulsen ligger och ta en promenad eller småjogga lite istället för att försöka slå gamla rekord i löpning när hjärtat redan slår i hundranittio. Jag vet inte, men det känns ju som något jag borde gjort de här tre veckorna som varit helt galna på jobbet. Lyssnat på kroppen lite, om en säger. Inse att det inte är viktigt att vara bäst jämt. Kan jag få ett yoga på det?

||||| Like It 3 Gilla |||||

Sofia

Sofia är en tvåbarnsmor som mötte världen en eftermiddag i november 1978. Första barnet kom 2012 och med honom även insikten att träning kan vara ganska bra. För inte var det lätt att föda 4.8 kilo barn otränad. Andra barnet kom i mars 2016 och vägde 350 gram mindre än första. Det var ganska jobbigt det med. Sofia älskar att boxas och att lyfta tunga saker, när hon inte tränar för att kunna träna efter graviditeten.

3 Comments

  1. Ha ha ha, känner SÅ igen scenariot på bilden!

    Och ja! Det är så klart asviktigt att lyssna på kroppen, viktigt men ack så lätt att glömma!

    • Ja alltså jag går hela tiden och tror att det räcker med att jag vet att jag är stressad – sedan glömmer jag att göra något åt det. Himla dumt. Ska testa en yoga-app imorgon om min telefon återkommer till livet från ett fall ner i toalettstolen (som jag dessvärre inte kan skylla på mitt barn).

      • Min telefon klarade ett toalettbad riktigt bra (som jag också var ansvarig för – hade lagt den i fickan vilket jag glömde bort när jag drog ned brallsen). Plockade isär den och la den varmt och efter en halvt dygn var den i fin form igen).

        Jag tror det är skitvanligt – att vara medveten om stressen men glömma bort att göra något åt den. Har gjort samma själv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *